Kategoriarkiv: historia 1a2

Framtider del 1: världspolitiken

År 2014 är det fortfarande USA som är den dominerande stormakten i världen, men många andra stater har potentialen att utgöra framtida stormakter. Ofta brukar statsvetare och ekonomer tala om BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) som tänkbara framtida stormakter. Kommer USA att dominera de närmaste hundra åren, eller kommer några andra stater, t ex några av BRICS-länderna, att bli lika mäktiga som USA, eller rentav mäktigare?

Här får du referat av två forskare som siar om framtiden. Den första forskaren är statsvetaren och futurologen George Friedman, som hävdar att USA kommer att dominera de närmaste hundra åren (ungefär). Jag kallar hans framtidsvision för ”det amerikanska århundradet”. Den andra forskaren, sociologen Giovanni Arrighi, har en framtidssyn som tydligt skiljer sig från Friedmans. Jag kallar hans framtidsvision för ”tre former av kapitalism”.

Det amerikanska århundradet

Friedmans utgångspunkt är att USA kommer att fortsätta vara dominerande i världen inom överskådlig framtid. Hans argument för det är för det första att USA idag har världens starkaste krigsmakt och en av världens starkaste ekonomier. För det andra är det rimligt att anta att USA kommer att fortsätta dominera inom båda dessa områden. Militärt sett beror detta på att USA strategiskt sett är en ö, utan några fiender som kan utmana landet på den egna kontinenten. En tänkbar fiende, som Kina eller Ryssland, kan därmed inte hota USA direkt utan måste bygga en flotta för att kunna attackera USA direkt. Men USA har världens starkaste flotta. Att bygga en flotta som utmanar USA tar lång tid och blir svårt att dölja, så därför kommer USA att kunna behålla flottövertaget genom att helt enkelt satsa mer på flottan när landets fiender börjar bygga sina egna. Vidare hävdar Friedman att USA fortfarande har stor ekonomisk potential, med utrymme för både befolkningstillväxt och industriell tillväxt inom landets egna gränser. Därför kommer USA att fortsätta dominera världen under 2000-talet.

Friedman antar att USA:s maktposition inte kommer att vara ohotad. Han tänker sig en första konflikt med Ryssland omkring 2020, då Ryssland försöker återupprätta sina gamla gränser. Detta blir inte nödvändigtvis ett krig, utan snarare en maktkamp om småstater, där Ryssland försöker ta över staterna. Eftersom dessa stater fruktar Ryssland mer än USA kommer de att söka och få stöd hos USA, och konflikten kommer att sluta med att Ryssland försvagas än en gång.

Nästa utmanare mot USA:s ställning kommer att vara Japan, enligt Friedman. Japan kommer att vilja minska USA:s inflytande i världen och stärka sitt eget, och för att lyckas med det kommer Japan att samarbeta med Turkiet, som Friedman tror kommer att stärkas när Ryssland försvagas. Omkring 2050 tänker sig Friedman ett regelrätt krig mellan å ena sidan Turkiet och Japan, å andra sidan USA med flera andra allierade som hotas av Japan och Turkiet. Kriget kommer vara hårt, men slutar med en amerikansk seger. Till skillnad från i andra världskriget kommer förlorarna inte att krossas, utan bara misslyckas med att besegra USA. Japan och Turkiet kommer att vara fortsatta regionala stormakter, men de kommer inte att kunna hota USA:s herravälde.

Framemot 2080 tänker sig Friedman att en ny utmanare växer fram: Mexico. Även om Mexico idag är relativt svagt och underlägset gentemot USA, kan det förändras i framtiden, om knarkkartellerna kan besegras. Friedman tänker sig att närheten till USA kommer att leda till stora möjligheter för Mexico: Mexico kommer att kunna dra fördelar av amerikansk teknik och ekonomi, inte minst genom att många mexikaner flyttar till USA, bosätter sig och arbetar där. Denna befolkning kan i förlängningen komma att återvända till Mexico och föra med sig dessa fördelar, vilket medför att Mexico växer sig starkt. Eftersom Mexico är en granne till USA har de inte problemet med flottan för att kunna hota USA. När konflikten börjar växa fram kommer USA också att drabbas av inre konflikter, just genom de mexikaner som flyttat till USA men tänkbart fortfarande känner sig som mexikaner, inte amerikaner. Friedman siar inte om hur denna konflikt kommer att sluta, men hävdar att Mexico kan vara det land som till slut knäcker USA:s dominans.

Ett land som Friedman inte ser som en allvarlig utmanare till USA är Kina. Friedman diskuterar möjliga framtida utvecklingar för Kina, och menar att en möjlig sådan utveckling är att Kinas ekonomi fortsätter att expandera som den gör nu. Han anser dock att det är mycket osannolikt, eftersom ingen stat någonsin haft en evig tillväxt. Därför är det mycket troligare att Kina för eller senare kommer att drabbas av ekonomisk stagnation.

När Kina väl drabbas av ekonomisk stagnation kommer klyftorna mellan de rika industrialiserade kustregionerna och det fattiga inlandet att bli ett problem. De fattiga regionerna kommer att kräva att staten omfördelar pengar från de rika områdena till de fattiga, medan de rika områdena kommer att motsätta sig detta för att försöka upprätthålla sin höga levnadsstandard. Den kinesiska regimen har då att välja mellan två alternativ. Det första är att låta de rika regionerna vara, vilket i så fall kommer att öka motsättningarna och försvaga staten. De rika regionerna kommer att fortsätta knytas ihop med den globala ekonomin, och staten kommer få mindre makt över dem. Det andra alternativet är att återgå till en isolationistisk politik, där Kina kraftigt begränsar sitt deltagande i världsekonomin.

Friedman påpekar att det finns historiska förlagor för båda dessa utvecklingar: Kina har varit splittrat i perioder, t ex under 1920-talet, och har genomgått perioder av isolationism, t ex under Maos regim. Men hans huvudpoäng är att någon av dessa utvecklingar är mycket mer sannolika än att Kina fortsätter precis som nu. Och oavsett vilken av dessa två alternativ som inträffar så kommer Kina inte vara en global supermakt.

 

Tre former av kapitalism

Tvärtemot Friedman anser Giovanni Arrighi att framtiden kommer att domineras av de asiatiska staterna, framför allt Kina och Indien. Ett av hans argument är historiskt: fram till 1700-talet dominerades världens ekonomi av Kina och Indien. Först genom industrialiseringen blev västvärlden överlägsen. Det som sker i nutiden är en återgång till det historiska tillståndet: när Kina och Indien industrialiseras kommer de att gå om västvärlden och återigen dominera världens ekonomi.

I sin bok om Kinas ekonomiska utveckling argumenterar Arrighi för att Kinas ekonomi är så stark att Kina i framtiden kommer att bli en av världens dominerande supermakter. Kinas nuvarande ekonomi kan ses som en slags auktoritär kapitalism, eftersom landet har en kapitalistisk ekonomi som inte är fri: istället styrs och planeras ekonomin i hög utsträckning av staten. Statens politik är dock överlag positivt inställd till företag, och stöder dem alltså i att etablera nya fabriker och öka sin tillväxt. Samtidigt ser staten till att styra företagen med lagar och förordningar, där en viktig faktor är att bibehålla stabilitet. Arrighi nämner t ex att flera fabriker medvetet inte har mekaniserat vissa delar av produktionen, för att istället kunna maximera sysselsättningen. Därmed undviks massarbetslöshet. Eftersom levnadsstandarden är mycket lägre i Kina går detta att göra och ändå upprätthålla konkurrenskraftiga industrier.

Arrighi tänker sig att världen i framtiden kommer att domineras av olika former av kapitalism. Kina kommer att stå för den auktoritära kapitalismen, USA för en nyliberal kapitalism och Europa för en socialliberal kapitalism. En av Arrighis poänger är att Kinas auktoritära kapitalism visserligen inte är ekonomiskt optimal, men det är inte heller de andra: USA:s extremt liberala kapitalism kommer att styras mer av marknadens fluktuationer och därmed vara mer instabil och oförutsägbar, och Europas socialliberala kapitalism innebär också att staterna i viss utsträckning styr marknaden, om än inte i lika hög grad som Kina. Utifrån Kinas stora befolkning, starka statsmakt och resursrikedom menar Arrighi att det är rimligt att landet kommer vara den mest tongivande stormakten. Det innebär också att många länder i Asien och Afrika kommer att följa den kinesiska auktoritära modellen, snarare än den liberala amerikanska.

 

Referenser

Giovanni Arrighi, Adam Smith in Beijing. Lineages of the Twenty-First Century (Verso 2008).

George Friedman, The Next 100 Years.  A Forecast for the 21st Century (Anchor Books 2010).

 

Perspektiv på Andra världskriget

I dessa presentationer framställer jag Andra världskriget ur några olika perspektiv. Materialet kan användas för en fördjupad analys av synen på Andra världskriget.

Nazisternas perspektiv

Ladda ner powerpointen

Västmakternas perspektiv

Ladda ner powerpointen

Det sovjetiska perspektivet

Ladda ner powerpointen

Utomeuropeiska perspektiv

Ladda ner powerpointen

Historiebruksuppgift

Den här uppgiften går ut på att reflektera över varför Andra världskriget kan skildras på lite olika sätt. Till din hjälp har du videopresentationerna om Andra världskriget.

Gör så här:

1) Välj två av dessa att jämföra med varandra. Redogör för hur vart och ett av de två perspektiven beskriver Andra världskriget. Vilka skillnader finns i vad de tar upp och hur de värderar det de tar upp?

2) Varför skildrar de Andra världskriget på olika sätt? Här är det bra om du kan använda de olika historiebruken och se om de passar som beskrivningar på perspektiven.

3) Har dessa olika skildringar någon betydelse idag? På vilket sätt?

Nazismens tankar

Här nedan följer ett antal citat av olika nazistiska ledare. Läs citaten. Vilka idéer uttrycker de i respektive citat? Vilka andra ideologier kan du hitta spår av? Några du kan leta efter är nationalism, rasism, antisemitism, socialdarwinism.

Utifrån citaten, vad kan vi säga om:

a) Nazisternas syn på naturen?

b) Nazisternas syn på manligt och kvinnligt?

c) Nazisternas syn på religion?

 

[19] Ur Hitlers bordssamtal i führerhögkvarteret den 4 april 1942

Man får inte ha medlidande med folk som ödet har bestämt till undergång… Medlidande får man över huvud taget inte ha med sådana som inte är tillräckligt hårdhudade i livet.

[30] Hitler i “Mein Kampf” 1925-26

Då människan söker komma förbi naturens järnhårda logik, råkar hon i strid med de principer som hon har att tacka för sin existens som människa. Sålunda arbetar hon på sin egen under­gång när hon handlar mot naturen.

Här kommer emellertid den judiskt lika fräcka som dumma invändningen från den moderna pacifisten: “Människan övervin­ner naturen!” …

Det råder emellertid intet tvivel om att världen kommer att få bevittna de häftigaste strider om mänsklighetens tillvaro. Till slut kommer den eviga självbevarelsedriften att segra. Under denna smälter som snö i vårsolen den blandning av dumhet, feghet och inbilskhet som kallas humanitet. Under den eviga kampen växer mänskligheten i storhet – under den eviga freden går den mot sitt fördärv …

Rörelsen är antiparlamentarisk, och även om den medverkar i en parlamentarisk institution kan det endast vara ett led i arbetet på att avlägsna och störta en inrättning som måste betraktas som ett av mänsklighetens värsta förfallssymtom.

[31] Goebbels i tidningen “Der Angriff” den 30 april 1925

Vi inträder i riksdagen för att i demokratins vapenarsenal förse oss med dess egna vapen. Vi blir riksdagsmän för att lamslå Weimar-andan med dess egen hjälp. Om demokratin är så dum att den för denna björntjänst ger oss fribiljetter och dagtraktamen­ten så är det dess egen sak. Det bryr vi inte vår hjärna med…

Vi kommer inte som vänner och heller inte som neutrala. Vi kommer som fiender! Vi kommer som vargen som bryter in i fårhjorden.

Nu är ni inte ensamma längre! Och ni kommer inte att få någon riktig glädje av oss!

[32] Nazismens ledande ideolog Alfred Rosenberg i boken “Der Mythus des 20. Jahrhunderts” 1930

Liberalismen lärde frihet, näringsfrihet, frihandel, parlamen­tarism, kvinnoemancipation, människans likhet, könens jämställd­het osv. – det vill säga den syndade mot en naturlag … Den tyska tanken fordrar i dag, då den gamla feminiserade världen håller på att störta samman: auktoritet, typbildande kraft, restrik­tivitet, disciplin, autarki (självförsörjning), skydd för raskaraktären, erkännande av könens eviga polaritet.

[33] Nazistpartiets riksorganisationschef Gregor Strasser i radio i juni 1932

I medveten motsats till franska revolutionen och som dess mot­pol och besegrare förkastar nationalsocialismen fraserna om indi­vidualismen som förfalskade den inneboende germanska frihets­idén till en inre ekonomisk hämningslöshet; den förkastar ratio­nalismen, förnuftsläran som endast vill erkänna förståndet och intellektet och inte den blodfulla viljan och själen såsom bestäm­mande över folkets och statens öden. Ytterst ligger alltså i den nationalsocialistiska statsidén den liberala epokens avlösning och bekännelsen till, icke en humanitetskultur utan gräns, utan en tysk själsgestaltning. Dessa sammanhang måste man undersöka om man skall kunna förstå vad nationalsocialismen vill.

[41] Hitler i ett tal i Augsburg den 21 november 1937

Vi har också kritik, det är bara det att hos oss kritiserar de överordnade de underlydande och inte de underlydande de över­ordnade!

[46] Goebbels i “Das Reich” den 6 september 1942

Den borgerliga epoken med dess falska och förljugna humani­tetsbegrepp är förbi. Ett hårt århundrade har brutit in. Det kan inte bemästras med mjäkighet, utan endast med manlighet och kraft. Världen är indelad i älskande och hatande. Bara den som står på fast mark vet exakt när han skall älska och när han skall hata.

[47] Bormann i ett brev till sin hustru i mitten av december 1943

Det är inte det goda som segrar i denna värld och i universum, utan det starka som segrar över det svaga. Det är därför vi med berått mod måste uppfostra vårt folk med hårda metoder, för att göra dem hårda.

[57] Hitler i ”Mein Kampf” 1925-26

En nationell stat måste därför i första hand lyfta äktenskapet från den permanenta rasskändningens nivå och skänka åt denna institution den helgd som tillkommer den, nämligen att skapa Herrens avbilder och icke missfoster mellan människa och apa…

Den svarthårige judeynglingen lurar i timtal med satanisk glädje tecknad i sitt ansikte på den intet ont anande flickan för att få skända henne med sitt blod och därmed röva flickan från hennes folk. Med alla medel försöker juden förstöra de rasliga grundvalarna som ska läggas under oket…

[Juden] är och förblir den evige parasiten och snyltgästen som sprider sig som en skadlig bacill så snart en gynnsam jordmån inbjuder därtill. Följderna av hans uppträdande liknar parasitens även på så sätt att där juden visar sig dör värdfolket ut efter kortare eller längre tid…

Hade man i början av kriget och även senare låtit tolv- eller femtontusen av dessa hebreiska folkfördärvare smaka så mycket giftgas som hundratusentals av våra allra bästa tyska arbetare av alla läger och yrken var utsatta för i fält, så skulle miljonoffren vid fronten inte ha varit förgäves. Tvärtom: det skulle kanske ha räddat livet på en miljon hederliga, för framtiden värdefulla tyskar om tolvtusen skurkar hade avlägsnats i rättan tid…

Segrar juden med hjälp av sin marxistiska trosbekännelse över folken här i världen, då kommer segern att firas med en mänsklighetens dödsdans, då kommer denna planet, liksom för miljoner år sedan, att tom på människor susa genom etern.

Den eviga naturen hämnas obönhörligt varje överträdelse av dess lagar.

Sålunda tror jag mig idag handla efter en allsmäktige Skaparens sinne: I och med att jag värjer mig för juden kämpar jag för Herrens verk…

Den mänskliga kulturen och civilisationen på denna jord är oupplösligt förbundna med förekomsten av arier. Om ariern dör ut eller går under, kommer okulturens dunkla dok att sänka sig över vår planet.

Undergrävandet av den mänskliga kulturen genom ett förintande av dess representanter ter sig i ögonen på en sådan världsåskådning som en fruktansvärd förbrytelse. Den som vågar bära hand på Guds högsta avbild syndar mot den allgode Skaparen av detta underverk och framkallar själv utdrivandet ur pardiset…

[59] Goebbels i “Der Angriff” den 21 januari 1929

Man kan inte positivt bekämpa judarna. Juden är en negativ faktor och denna negativa faktor måste raderas bort från den tyska räkningen, annars kommer denna aldrig i evighet att stäm­ma … Det skriks om terror. Vi svarar med Mussolinis bekanta ord: “Terror? Aldrig! Det är socialhygien. Vi avlägsnar dessa in­divider ur organismen liksom en läkare avlägsnar en bacill ur organismen.”

[62] Gauleiter Wilhelm Kube i “Westfälische Landeszeitung” den 19 maj 1934

Vad pest, lungsot och syfilis betyder hälsomässigt för mänsklig­heten, det betyder judendomen moraliskt för de vita folken… Pestbäraren måste rensas ut och isoleras.

[65] Julius Streicher i tidskriften “Deutsche Volksgesundheit aus Blut und Boden” den 1 januari 1935

För arten främmande äggvita är säden från en man av annan ras. Den manliga säden blir vid samlaget helt eller delvis upp­sugen av den kvinnliga livmodern och övergår på så sätt i blodet. Ett enda samlag med en jude är tillräckligt för att för all framtid förgifta blodet hos en arisk kvinna. Med denna “artfrämmande äggvita” har hon även upptagit den främmande själen i sig. Även om hon gifter sig med en arisk man, kan hon inte mer få rent ariska barn utan endast bastarder, i vilkas bröst det bor två själar och på vilkas kroppar man märker blandrasen … Vi vet nu varför juden med alla förförelsekonster som står honom till buds inriktar sig på att tidigast möjligt skända tyska flickor, vi vet varför den judiske läkaren våldtar sina kvinnliga patienter under narkosen och varför judiska kvinnor till och med tillåter sina män umgänge med icke-judinnor: den tyska flickan, den tyska kvinnan skall i sig uppta judens artfrämmande säd och aldrig mer föda tyska barn.

[80] Goebbels i sin dagbok den 14 februari 1942

Der Führer upprepar ännu en gång sin föresats att utan alla hänsyn göra rent hus med judarna i Europa. Här duger det inte med några sentimentala idéer. Judarna har förtjänat den katastrof som de idag upplever. De kommer att få vara med om sin egen förintelse samtidigt med våra fienders. Vi måste påskynda denna process med kall hänsynslöshet och vi gör därmed den lidande och sedan årtusenden av judendomen plågade mänskligheten en ovärderlig tjänst. Även hos vårt eget folk måste denna klart judefientliga hållning genomföras mot alla motspänstiga kretsar. Detta understryker der Führer uttryckligen och han kommer även att göra det i en krets av officerare som bör ta det ad notam.

[115] Ur Hitlers bordssamtal i führerhögkvarteret den 11 april 1942

Här får inte komma någon lärare och plötsligt proklamera skoltvång för de underkuvade folken. Läs- och skrivkunnighet hos ryssar, ukrainare, kirgiser etc. kan bara vara oss till skada. En sådan kunde göra det möjligt för något läshuvud att plugga in vissa historiekunskaper och därmed råka in på politiska resonemang som på ett eller annat sätt måste bli riktade mot oss.

Det är mycket bättre att i varje by ställa upp en radiohögtalare som kan meddela nyheter och förse folket med underhållning än att ge det tillfälle att på egen hand inhämta politiska, vetenskapliga och andra kunskaper. Det kan heller inte komma ifråga att i radio berätta för de underkuvade folken sådant som tillhör deras historia; i stället måste radion förmedla musik och återigen musik. Ty lätt musik befordrar arbetsglädjen.

(ur Nazismen i dokument, red Stig Jonasson (Stockholm 1965))

Folkhemmets kris

Under 1970-talet började ”den svenska modellen”, som det socialdemokratiska välfärdssamhället kommit att kallas, att knaka i fogarna. Det fanns flera skäl till problemen.  En grundläggande faktor var Oljekrisen, den globala ekonomiska kris som utbröt 1973 då de oljeproducerande Mellanösternländerna genom sin intresseorganisation OPEC höjde oljepriserna för att hävda sig gentemot västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Resultatet blev en omfattande lågkonjunktur som slog mot västvärlden, inklusive Sverige, och minskade statens inkomster. Under denna ekonomiska press riktades samhällsekonomin in mer emot ”effektivisering” och ”kostnadseffektivitet”: målet var att minska statens utgifter för att kunna hantera de minskade inkomsterna.

 

Samtidigt blev den interna kritiken av systemet mer ljudlig.  I slutet av 1960-talet började en del radikala socialdemokrater påpeka att det ”starka samhällets” föreställning om att tillväxt automatiskt gav trygghet var problematisk. Själva betoningen av tillväxt kritiserades med avseende på att tillväxt och konkurrens i sig ökade den sociala utslagningen: det finns alltid människor som inte kan eller orkar bli produktiva samhällsmedborgare. Under intryck av detta förändrades socialpolitikens tänkande: de människor som var utslagna ur systemet sågs inte längre som potentiella resurser, utan snarare som permanent förlorade för samhället. Att stödja dem var inte längre fråga om en investering för en framtida tillväxt, utan blev en fråga om solidaritet. Socialpolitiken sågs som en kostnad, en belastning på samhället. Den uppenbara lösningen på den ekonomiska krisen blev då att spara genom nedskärningar av det sociala skyddsnätet.

 

Allt fler människor uttryckte också en oro över den starka statliga inblandningen i det privata. Hade staten för mycket makt? Människor blev kanske befriade från traditionella strukturer som familj och religion, men upplevde att de istället hamnade i beroendeställning till staten. Människor beroende av försörjningsstöd uppfattade ofta socialtjänstens utfrågningar som närgångna och kränkande.

 

Samtidigt ökade konflikterna mellan arbetare och arbetsgivare igen. Den stora gruvstrejken i Kiruna 1969-70 utlystes utan fackligt stöd, men fick stöd av folk som frivilligt gav bidrag till de strejkande. Situationen löstes genom bättre arbetsvillkor för gruvarbetarna. En följd av detta blev ännu starkare arbetslagstiftning, med Lagen om anställningsskydd (LAS) 1974 och Medbestämmandelagen (MBL) 1976. Medbestämmandelagen stärkte fackförbundens position på arbetsplatserna, men har inte gett arbetare större inflytande på beslutsprocesser. Samtidigt innebar en alltmer globaliserad marknad att företagen utsattes för ökad internationell konkurrens. Arbetsgivarna ansåg därför att de snarare behövde bli mer flexibla för att stå sig i konkurrensen.

 

Allt detta utmynnade i att Socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet 1976, och en borgerlig koalitionsregering under ledning av Centerpartiet kom till makten.  De borgerliga hade dock svårt att enas på flera kritiska punkter. Särskilt splittrande blev kärnkraftsfrågan. Oljekrisen hade understrukit Sveriges beroende av olja som energikälla, och en följd av krisen var att man letade efter alternativa energikällor. Kärnkraft sågs som ett av de bästa alternativen. Men kärnkraftsolyckan i Harrisburg (USA) 1979 gjorde att många oroade sig över säkerheten. Frågan om kärnkraftens framtid ledde till en folkomröstning 1980. Efter folkomröstningen beslutade regeringen att avveckla alla existerande kärnkraftsreaktorer till år 2010. Detta har dock inte efterföljts i praktiken.

 

Socialdemokraterna återkom till makten 1982, mycket tack vare den borgerliga splittringen i kärnkraftsfrågan och socialdemokraternas nya ”Tredje vägens politik”. Denna gick ut på att spara in på samhällets omkostnader genom en omfördelning av resurser från den ”improduktiva” offentliga sektorn till den ”produktiva” privata. Socialdemokraterna försökte upprätthålla sin traditionella välfärdspolitik samtidigt som de tog till sig de borgerliga kritikernas ekonomiska politik. Under 1980-talet utökades Sveriges aktiemarknad kraftigt, från 2 miljarder kronor i slutet av 70-talet till 140 miljarder kronor 1987. Ytterligare ett steg i denna liberalisering var avregleringen av den svenska kreditmarknaden 1985, den så kallade Novemberrevolutionen, som innebar att svenska banker fick låna ut obegränsat med pengar utan att Riksbanken försökte begränsa detta. Mordet på statsminister Olof Palme 1986 var en svår chock för hela det svenska samhället, men innebar ingen politisk kursändring.

Referenser

”Svenska bankkrisen”, på finanshistoria.n.nu (http://www.finanshistoria.n.nu/svenska-bankkrisen)

Tidslinje/tankekarta

Denna uppgift går ut på att du ska göra en egen tidslinje eller tankekarta över de västerländska historiska epokerna. För varje epok ska du ange ungefär mellan vilka årtal epoken varade. För varje epok ska du också ange 2-4 händelser, personer eller förändringsprocesser som du tycker är viktiga att känna till. Du ska kunna motivera ditt val av händelser/personer/förändringsprocesser.

Epoker att ta upp:

forntiden

antiken

medeltiden

tidigmodern tid

modern tid

Exempel på tidslinje över svensk 1700-talshistoria:

Exempel på tankekarta om Andra världskriget:

Uppgifter om historiska händelser/förändringsprocesser

På historia 1-kursena ska du lära dig att redogöra för och analysera för historiska förändringar och förändringsprocesser. För att redovisa dina kunskaper ska du göra två sådana uppgifter.  Välj en ur var och en av grupperna nedan.

Uppgifterna kan redovisas skriftligt eller muntligt.

Du som läser historia 1a2/1b ska kunna använda historiska begrepp i din analys. Vilka historiska begrepp du väljer blir förstås beroende av vilket ämne du skriver om. Prata med din lärare om det! Allmänna historiska begrepp går förstås alltid att använda. Dessa är: historisk signifikans, kontinuitet – förändring, orsak – verkan, struktur – aktör, historisk empati, historisk värdering.

Grupp 1: äldre historia

Jordbruksrevolutionen: Varför övergick människor till att bli jordbrukare? Vad fick det för konsekvenser?  Vad har det för betydelse för nutid och framtid?

Läs om jordbruksrevolutionen

Europas upptäckt av världen: Under slutet av 1400-talet gav sig européerna ut på upptäcktsfärder över haven. De andra kulturer de stötte på erövrade de om de kunde, eller handlade med om de inte kunde erövra dem. Varför var det just Europa som gjorde dessa upptäckter? Vad fick det för konsekvenser? Vad har det för betydelse för vår nutid och framtid?

Läs om de stora upptäckterna 

Den tidigmoderna europeiska statens utveckling: Under perioden 1500-1800 utvecklades de europeiska staterna mot att bli mer moderna. Vad var det som förändrades i dem, vad berodde förändringarna på, och vad fick det för konsekvenser? Vad har det för betydelse för nutid och framtid?

Läs om de europeiska staterna

Amerikanska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den amerikanska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om amerikanska revolutionen

Franska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den franska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om franska revolutionen

Industriella revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den industriella revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om industriella revolutionen

 

Grupp 2: senare historia

Imperialismen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av imperialismen. Vilken betydelse har imperialismen för vår nutid och vår framtid?

Läs om imperialismen 

Första världskriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det första världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om Första världskriget

Ryska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den ryska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om ryska revolutionen

Andra världskriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det andra världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om andra världskriget

Vägen till modern demokrati i Sverige: När, hur och varför uppkom modern demokrati i Sverige? Vilka begränsningar finns av demokratin i Sverige? Vilka problem och möjligheter ser du i den svenska demokratin i nutid och inför framtiden?

Läs om den svenska demokratin

Svensk neutralitet och vapenexport: Orsaker till svensk neutralitetspolitik och vapenexport. Hur har denna politik upprätthållits och förändrats? Vilka problem och möjligheter ser du i dessa fenomen i nutiden och inför framtiden?

Läs om svensk vapenexport

Folkhemmets uppgång och fall: Det svenska ”folkhemmets” uppkomst och utveckling. Hur ser situationen ut idag? Vilka fördelar och nackdelar ser du i folkhemsvisionen? Vilka problem och möjligheter ser du i socialpolitik i framtiden?

Läs om Folkhemmet

Kalla kriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det andra världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om Kalla kriget

 

 

 

 

 

Uppgifterna prövar framför allt följande kunskapskrav:

 

För betyget E

1. Eleven kan översiktligt redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Dessutom kan eleven översiktligt redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

3. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar översiktligt deras betydelse för olika skeenden.

 

4. Eleven ger enkla exempel på, och förklarar översiktligt, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden.

 

5. Dessutom kan eleven dra några enkla slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

6. Eleven kan med viss säkerhet använda några historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

 

 

För betyget C

1. Eleven kan utförligt redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Eleven jämför de olika tolkningarna, förordar en av dem och motiverar med enkla omdömen sitt val.

 

3. Dessutom kan eleven utförligt redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

4. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar utförligt deras betydelse för olika skeenden.

 

5. Eleven ger enkla exempel på, och förklarar utförligt, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden.

 

6. Dessutom kan eleven dra några välgrundade slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

7. Eleven kan med viss säkerhet använda historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

För betyget A

1. Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Eleven jämför de olika tolkningarna, förordar en av dem och motiverar med nyanserade omdömen sitt val.

 

3. Dessutom kan eleven utförligt och nyanserat redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

4. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar utförligt och nyanserat deras betydelse för olika skeenden.

5. Eleven ger komplexa exempel på, och förklarar utförligt och nyanserat, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden samt argumenterar för och emot olika sätt att se på dessa samband.

 

6. Dessutom kan eleven dra några välgrundade och nyanserade slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

7. Eleven kan med säkerhet använda historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

Svenska kungar och regeringschefer

Svenska statschefer under 1800- och 1900-talen

Gustav IV Adolf 1792-1809

Karl XIII 1809-1818

Karl XIV Johan 1818-1844

Oskar I 1844-1859

Karl XV 1859-1872

Oskar II 1872-1907

Gustav V 1907-1950

Gustav VI Adolf 1950-1973

Carl XVI Gustaf 1973-

Svenska regeringschefer under 1900-talet (partitillhörighet inom parentes)

Erik Gustaf Boström (Lantmannapartiet) 1891-900

Fredrik von Otter (oberoende) 1900-1902

Erik Gustaf Boström 1902-1905

Johan Ramstedt (oberoende) 1905

Christian Lundeberg (Protektionistiska partiet) 1905

Karl Staaf (Liberala samlingspartiet) 1905-1906

Arvid Lindman (Allmänna valmansförbundet) 1906-1911

Karl Staaf 1911-1914

Hjalmar Hammarskjöld (oberoende) 1914-1917

Carl Swartz (Nationella partiet) 1917

Nils Edén (Liberala samlingspartiet) 1917-1920

Hjalmar Branting (Socialdemokraterna) 1920

Louis De Geer d y (oberoende) 1920-1921

Oscar von Sydow (oberoende) 1921

Hjalmar Branting 1921-1923

Ernst Trygger (Nationella partiet) 1923-1924

Hjalmar Branting (1924-1925)

Rickard Sandler (Socialdemokraterna) 1925-1926

Carl Gustaf Ekman (Frisinnade Folkpartiet)1926-1928

Arvid Lindman 1928-1930

Carl Gustaf Ekman 1930-1932

Felix Hamrin (Frisinnade Folkpartiet) 1932

Per Albin Hansson (Socialdemokraterna) 1932-1936

Axel Pehrsson-Bramstorp (Bondeförbundet) 1936

Per Albin Hansson 1936-1946

Tage Erlander (Socialdemokraterna) 1946-1969

Olof Palme (Socialdemokraterna) 1969-1976

Thorbjörn Fälldin (Centerpartiet) 1976-1978

Ola Ullsten (Folkpartiet) 1978-1979

Thorbjörn Fälldin 1979-1982

Olof Palme 1982-1986

Ingvar Carlsson (Socialdemokraterna) 1986-1991

Carl Bildt (Moderaterna) 1991-1994

Ingvar Carlsson 1994-1996

Göran Persson (Socialdemokraterna) 1996-2006

Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) 2006-

 

Från nationalstat till nätverkssamhälle

Utvecklingen i Sverige under de senaste 30 åren kan tolkas på flera olika sätt. Här presenterar jag två olika förklaringsmodeller. De behöver inte utesluta varandra, utan båda kan tänkbart vara giltiga.

Den ena förklaringen kan betecknas som ”liberalismens seger”. Om vi överblickar Sveriges historia kan vi se att liberalismen slog igenom i Sverige under andra hälften av 1900-talet, men snart kom att utmanas av arbetarrörelsen och socialismen. Denna konflikt tillspetsades i samband med Första världskrigets matbrist. De ledande kretsarna, präglade av både konservatism och liberalism, tvingades göra eftergifter för att undvika revolution. I detta sammanhang fick Socialdemokraterna en kritisk roll: de representerade arbetarrörelsen men var villiga att förhandla. Genom att kompromissa med de liberala och konservativa kunde Socialdemokraterna hamna i en dominerande maktposition genom att avstå från en del politiska reformer (införande av republik, förstatligande av privata företag). Sin maktposition använde de till att bygga upp ”folkhemmet”, ett välfärdssamhälle där de allra flesta fick väsentligt bättre levnadsförhållanden.

Socialdemokraternas välfärdssamhälle byggde dock i grunden på ekonomisk tillväxt, som skulle tillhandahållas av det övervägande privata näringslivet. De svenska företagens starka position från Andra världskriget gick att upprätthålla fram till 1970-talet, men i och med oljekrisen började problem uppstå. Socialdemokraterna lyckades enbart upprätthålla sin politik genom att gå med på en gradvis liberalisering. Denna medförde dock nya problem, som 90-talets ekonomiska depression. När socialdemokraterna inte längre kunde upprätthålla folkhemmets välfärdsnivå förlorade de i styrka. De liberala, borgerliga partierna hade en ideologisk fördel sedan Sovjetunionens fall och USA:s  dominerande position: det socialistiska alternativet framstod som bankrutt. Med Socialdemokraternas tillbakablickande mot folkhemmet verkade de inte hänga med i utvecklingen. De borgerliga slapp också att ha en åtskillnad mellan visioner och faktiskt politik. Det som en gång varit Socialdemokraternas styrka – folkhemmet – har i nutiden snarast blivit en svaghet.

Den andra förklaringen kan vi kalla ”utvecklingen mot ett nätverkssamhälle”. I början av 1900-talet var nationalstaten den dominerande statsmodellen, och stora delar av 1900-talets politik har handlat om hur staten utvecklas och får mer makt och kontroll över de resurser och människor som finns inom det enskilda landets gränser. Men samtidigt som staterna har utvecklats har andra organisationsformer också utvecklats. Dels handlar det om överstatliga organ som FN och EU, men också organisationer som formellt sett står under staterna: företag och intresseorganisationer är tydliga exempel. Alla dessa olika organisationer samverkar med varandra på olika nivåer. Världen kan fortfarande beskrivas som bestående av ett antal nationalstater, men den bilden är delvis missvisande: i själv verket är nationalstaten en organisationsform bland många, och den existerar och verkar i ett nätverk av organisationer som den samarbetar med och motarbetar.

Kriser som 70-talets oljekris och 90-talets depression visar hur beroende den enskilda staten är av detta nätverk av organisationer med olika målsättningar och intressen. En av framtidens stora politiska utmaningar är hur nätverkssamhället ska bemötas politiskt. En ytterlighetsposition är att försöka begränsa och reglera interaktionen med omvärlden för att försöka skydda det egna landet undan de negativa effekterna av den interaktionen. Den motsatta ståndpunkten är att reducera statens påverkan på övriga organisationer så mycket som möjligt, i förhoppningen att fördelarna av nätverkssamhället ska vara större än nackdelarna. Rimligen går det också att hitta ett antal mellanpositioner.