Ett kungarike i kris

I början av 1800-talet var Sverige ett land med en ganska allvarlig identitetskris. Så långt tillbaka som på 1600-talet hade Sverige varit en europeisk stormakt i kraft av sin militärmakt, men denna position krossades i ett långt krig mot Ryssland i början av 1700-talet, det stora nordiska kriget (1700-21).

Därefter var Ryssland den dominerande stormakten i Östersjöområdet. Men i Sverige levde drömmen om en återupprättad svensk stormakt kvar. Det ledde till att Sverige under 1700-talet vid flera tillfällen försökte vinna tillbaka förlorade områden. Dessa krig resulterade bara i nya svenska nederlag.

Inrikes gick Sverige igenom kraftiga omvälvningar under denna tid. Under 1700-talet hade riksdagen haft relativt mycket att säga till om i svensk politik (den så kallade frihetstiden), men detta upphörde i och med kung Gustav III:s statskupp 1772, då han gjorde sig till enväldig härskare.  Hans regim ogillades dock av mäktiga grupper inom adeln, som förlorat mycket politiskt inflytande när riksdagens makt begränsades, och han mördades i ett attentat 1792.

Vid det här laget var hela Europa oroligt på grund av den franska revolutionens utbrott 1789. Gustav III och hans son och efterträdare Gustav IV Adolf  gav sitt stöd till de antirevolutionära krafterna. Det ledde till att Sverige hamnade i krig med Napoleons Bonapartes Frankrike 1805-1810.   Detta krig blev en katastrof för Sverige: 1807 slöt Napoleon fred med Ryssland, och gav Ryssland möjligheten att anfalla Sverige. I detta krig, det finska kriget 1808-1809, besegrades de svenska arméerna i grunden och Ryssland erövrade Finland. Därmed förlorades den östra halvan av det gamla svenska kungariket.  Gustav IV Adolf avsattes, och hans farbror blev kung som Karl XIII.

I ett försök att närma sig Napoleon och bli en del av den nya maktordningen i Europa, sökte den barnlöse kungen en tronföljare i Frankrike. Till slut utsågs den franska marskalken Jean-Baptiste Bernadotte till svensk kronprins under namnet Karl (XIV) Johan. Bernadotte såg dock sig själv snarare som rival till Napoleon än vän, och när Napoleons arméer led nederlag i Ryssland 1812 såg Bernadotte till att Sverige gick med i den stora koalitionen som besegrade Napoleon i Tyskland 1813.  Som belöning för krigsinsatsen fick Sverige fritt fram att erövra Norge, som ockuperades 1814 och förenades med Sverige.

Referenser

Lars-Arne Norborg, Sveriges historia under 1800- och 1900-talen. Svensk samhällsutveckling 1809-1992 (Almqvist & Wiksell 1993).

Bo Hugemark (red.), Neutralitet och försvar. Perspektiv på svensk säkerhetspolitik 1809-1985 (Militärhistoriska förlaget 1986)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.