Etikettarkiv: illuminati

Konspirationens går eminenser 2: Illuminati

Nu har turen kommit till det mest hemliga och mäktiga av alla de hemliga, mäktiga sällskapen, nämligen Illuminati. Denna sägenomspunna organisation har faktiskt existerat, men mytologin runt Illuminati är så omfattande att det är svårt att komma åt den hårda kärnan av fakta. Här är ett försök i alla fall.

 

Illuminatitorden grundades i Ingolstadt i Bayern den 1 maj 1776 av Adam Weishaupt (1748-1830). Weishaupt var en briljant ung professor i juridik, och som så många andra var han influerad av upplysningsfilosofins idéer. Som ung hade Weishaupt gått i Jesuitskola, och han tog den katolska Jesuitorden som modell för sin egen, sekulära grupp. När den grundades bestod Illuminati (”De upplysta”) av fem medlemmar.

 

Illuminatis agenda var, enligt Weishaupt, att ”befria världen från all religiös och politisk auktoritet” (Barkun s. 46). Det här låter extremt radikalt, närmast anarkistiskt, men Weishaupts uttalande måste förstås utifrån den samtid han levde i. Den samtiden var Europa före franska revolutionen: en värld präglad av det medeltida ståndssamhället, där enväldiga monarker hade huvuddelen av makten och katolska kyrkan fortfarande hade stor reell politisk makt i katolska länder som Bayern. När Weishaupt talade om att befria världen från politisk auktoritet, avsåg han just de absoluta monarkerna. Och när han talade om religiös auktoritet, avsåg han katolska kyrkan. Illuminatiorden kan alltså bäst beskrivas som antimonarkistisk och antikatolsk.

 

Går det att se några andra drag i Illuminatis ideologi? Ja, Weishaupt ville skapa ett samhälle präglat av fullständig tolerans och jämlikhet. Detta skulle dock inte gå att uppnå genom fredliga förhandlingar, utan Weishaupt menade att den existerande eliten – kungarna, kyrkoledarna och deras närmaste – måste elimineras. Här ser vi att Illuminati stod för en radikal upplysningsfilosofi, nära t ex de franska jakobinerna. Några historiker ser Illuminati som en tidig form av radikal socialism.

 

Omkring 1780 nådde Illuminati ett toppmedlemstal på ca 2500 medlemmar, huvudsakligen i de tyskspråkiga länderna. Samtidigt började den dra till sig myndigheternas uppmärksamhet. Illuminatis radikala ideologi gjorde den till alla etablerade regeringars fiende, och detta nödvändiggjorde Illuminatis hemlighetsmakeri: mötena var hemliga och kommunikation mellan medlemmarna skedde på kod. För Weishaupt var det synnerligen viktigt att hans antikatolska stridsskrifter inte komprometterade hans yrkesroll som professor vid ett katolskt universitet.

 

Men med tiden blev Weishaupt djärvare, och började exponera sina studenter för sina idéer. Samtidigt blev hans vän och medhjälpare Adolf Knigge övertygad om att Weishaupt egentligen var en jesuitisk spion. 1784 lämnade Knigge och flera andra Illuminati, och överlämnade mycket av Ordens material till myndigheterna. Med klara bevis för Illuminatis konspiratoriska verksamhet skred hertig Karl Theodor till verket. 1785 förbjöds Illuminati, och medlemmarna efterlystes.

 

Därmed upplöstes den bayerska Illuminatiorden. Dess hemliga planer för att skapa en ny värld avslöjades, offentliggjordes och förhånades. Adam Weishaupt flydde från Bayern, men fick så småningom en position som professor vid universitetet i Göttingen. Han avsvor sig då alla sina gamla Illuminati-idéer, och lovade att aldrig mer försöka ta över världen.

 

Myten om Illuminati

Trots att Illuminati alltså hade upphört att existera, kom organisationen under 1800-talet att få ett nytt liv som hjärnspöke för världens konservativa och reaktionärer. Franska revolutionen 1789 kom att skaka grundvalarna för det traditionella europeiska samhället. De konservativa ville inte erkänna att de revolutionära reformerna i Frankrike hade någon faktisk förankring i folks verkliga behov, utan försökte skylla revolutionen på onda krafter. Ledfigurerna här var den engelska fysikern John Robison och den franska prästen Augustin Barruel. Robison (1739-1805) hade en gång varit upplysningsanhängare, men desillusionerades av franska revolutionen och övergick till en konservativ hållning. I sin bokProofs of a Conspiracy (1798) lade han fram föreställningen att det var Illuminati som låg bakom revolutionen. Några bevis för detta hade han inte, även om han fritt hittade på att vissa nyckelpersoner var Illuminatimedlemmar. Mycket av den information han uppger har inte gått att bekräfta i någon annan källa.

 

Robison hämtade också mycket inspiration från Augustin BarruelsMemoirs Illustrating the History of Jacobinism. Barruel (1741-1820) var anhängare av skapandet av en katolsk teokrati och uppfattade både franska revolutionen och Illuminati som hot mot denna idé. Eftersom Barruels egna idé var understödd av Gud, var det svårt att förklara varför den inte hade slagit igenom. Barruels svar var att världen var i klorna på en satanisk makt. Illuminati var helt enkelt djävulens representanter på Jorden.

 

I och med Barruels och Robisons arbeten var grunden för moderna konspirationsteorier lagd. Barruels religiösa fanatism kom att bli grunden för konspiracismens bild av världen som kontrollerad av onda krafter. Robison i sin tur grundlade hur konspiracister än idag verkar: genom att använda högst diskutabla källor och genom att ”fylla i” luckor i vår kunskap om händelser med egna resonemang om hur det ”måste” ha gått till. Typiskt är också att konspiracisterna hänvisar till varandras verk, något som Robison är pionjär på genom att använda Barruel som källa.

 

Barruel och Robison anses av konspiracisterna än idag vara ytterst tillförlitliga källor, och båda har givits ut på nytt av The John Birch Society. Detta visar också på den bristfälliga källhanteringen i konspiracisttraditionen: Weishaupts egna texter, inklusive Illuminatiordens dokument, finns bevarade i bayerska arkiv. Två faktorer bidrar till att ingen egentligen läser de faktiska Illuminatidokumenten. Den ena är att de är på tyska, och den genomsnittliga konspiracisten tycks sällan gå utanför engelska för att skaffa sig information. Den andra är att den verkliga Illuminatiorden är rätt ointressant för konpiracisterna: det är myten om Illuminati de vill åt, och de kommer förstås alltid att hävda att Barruel och Robison har hittat den ”äkta” sanningen, medan den olästa dokumentationen på tyska förstås har manipulerats av Illuminati, som enligt legenden fortfarande existerar och numera kontrollerar världen.

 

Illuminatimyten muterar

Legenden om Illuminati förde en tynande tillvaro under 1800-talet, men kom i början av 1900-talet att lyftas fram och blandas med andra konspiratoriska idéer. De huvudansvariga för denna utveckling var två engelska författare, Nesta Webster (1876-1960) och Edith Starr Miller, Lady Queenborough (1887-1933). Båda var aktiva fascister, och ansåg att Barruel och Robison var högtstående auktoriteter. I synnerhet Webster har gjort mer än någon annan för att sprida Illuminatimyten i den engelskspråkiga världen.

 

Bortsett från att reproducera Barruels och Robisons tankar, tillförde Webster och Queenborough två centrala idéer till Illuminatimyten. Den ena var den konspiracistiska historiesynen, tanken att världshistorien endast kan förstås som resultatet av hemliga sällskaps intriger. Den andra var att judarna spelade en huvudroll i dessa intriger. Genom den första idén kunde Webster och Queenborough släppa förankringen till franska revolutionen och framhålla Illuminati som huvudansvariga för händelserna i samtiden, och då särskilt Ryska revolutionen 1917. Och genom att koppla ihop Illuminati med judarna kunde antisemitismens idéer och Illuminatimyten korsbefrukta varandra. En följd av detta blev den numera utbredda uppfattningen i konspiracistled att den antisemitiska skriften Sions vises protokoll i själva verket avslöjar Illuminatis plan för världsdominans. Webster skrev 1924 att världens problem berodde på de antikristna Illuminati, ”pan-germansk” makt (alltså Tyskland), och judisk makt.

 

Efter Websters och Queenboroughs skriverier var den moderna Illuminatimyten i stort sett färdigkonstruerad. Det återstod bara för den amerikanska extremhögern att ta till sig idéerna, vilket de gjorde. Avgörande för att sprida denna tanketradition i modern tid var när John Birch Society gav ut boken None Dare Call It Conspiracy 1971, som tag Illuminati in i samtiden genom att framställa dem som skaparna av kommunismen. I JBS version är Illuminati upphov till rörelser som marxism, anarkism, syndikalism, panslavism; irländsk, italiensk och tysk nationalism; tysk imperialism, Pariskommunen, brittisk ”nyimperialism” och leninistisk bolsjevism (Barkun s. 51).

 

Därefter har böckerna om den påstådda Illuminatikonspirationen vuxit lavinartat, men de bygger alla på dessa förlagor, vilkas påståenden tuggas om och om igen. Och ett antal nutida organisationer kallar sig själva för ”Illuminati”, mest för att rida på namnets rykte.

 

Och så här avslutningsvis kan det väl vara bra att avfärda myterna om att Illuminatis/Frimurarordens ”symbol” återfinns på USA:s endollarssedel. Ni vet, det allseende ögat på toppen av en pyramid. Denna symbol har tidvis kopplats till Frimurarorden, men är i själva verket en gammal symbol för Gud. Ytterst går den tillbaka till egyptisk mytologi, men symbolen användes rikligt i kristen konst och arkitektur under renässansen för att symbolisera Guds närvaro. Frimurarna använde symbolen för sitt ”högre andliga väsen”.

 

Den äkta Illuminatiorden då? Ja, de använde ett allseende öga som en av sina symboler, men det hade formen av en cirkel med en mörk prick i, och såg alltså inte ut som den symbol som finns på endollarssedeln. Associationen mellan Pyramidögat och Illuminati är dock så kraftfull att den faktiska symbolen inte verkar finnas tillgänglig någonstans på nätet (se där en tänkbar grogrund för en konspirationsteori!).

 

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det inte finns några som helst spår av att den ursprungliga Illuminatiorden faktiskt överlevde upplösning 1785. De källor som ligger till grund för denna legend är påtagligt tendentiösa och av tveksamt faktavärde. Både Augustin Barruel och John Robison företrädde en reaktionär agenda. Just Barruel präglades av en religiös fanatism värdig Ayatollah Khomeini. Under 1900-talet har myten om Illuminati spritts av extremhögern, med fascisten Nesta Webster som förgrundsgestalt.

 

Att Illuminatimyten är såpass spridd kan förklaras på olika sätt. Förhoppningsvis är svaret inte att extremhögern är väldigt populär nuförtiden. Snarare torde svaret vara att Illuminatibegreppet har blivit helt frikopplat från sin ursprungliga betydelse, och bara existerar som etikett på den drivande kraften i historien i den konspiracistiska världsbilden. Den enskilda konspiracisten fyller sedan begreppet med det som passar. Samtidigt verkar det som om begreppet ändå bär på en osynlig barlast från tidigt 1900-tal: kopplingen till antisemitismen. Eller är det ett sammanträffande att alla konspiracister förr eller senare antingen talar rätt ut om judarna, eller bara lätt diskret hänvisar till ”bankirer” med judiskklingande efternamn?