Västafrikas jihadstater

Islams utbredning i Afrika berodde i hög grad på religionens relativa tolerans och det faktum att många härskare var pragmatiska och tillät blandformer av islam och traditionella afrikanska religioner.  Men tidvis uppkom bland lärda muslimer krav på ökad renlärighet. Dessa religiösa krav gick ofta hand i hand med kritik av sociala orättvisor och/eller korrupta härskare. På sådana rörelser hade staterna Futa Toro och Futa Jallon uppstått på 1700-talet, och dessa verkade nu som förebilder för en bredare reformrörelse inom islam, 1800-talets jihad.

Ledarna för 1800-talets jihad var ett antal muslimska lärda från fulbefolket, samma etniska grupp som upprättat Futa Toro och Futa Jallon. Huvudskälet till att rörelsen nådde sådana framgångar var att den fick brett stöd från slavar och grupper utsatta för de allt frekventare slavräderna. Resultatet av jihad-rörelsen var att flera äldre furstendömen stöptes om till muslimska teokratier, kalifat. I centrala Sudan (nuvarande Nigeria) uppstod imperiet Sokoto. I västra Sudan, där en gång Mali och Songhay styrt, bildades riket Tukolor.

Tukolor mot Frankrike

Tukolorimperiet byggdes upp på 1840- och 50-talen av den karismatiska ledaren al-Hajj Umar Tal (1794-1864). Umar använde islam som sammanhållande faktor, och byggde en armé med sina lärjungar, talaba, som elitstyrka. Under 1850-talet expanderade riket kraftigt, särskilt på bekostnad av icke-islamiska grannstater. Umar såg till att hålla sina talaba beväpnade med moderna gevär.

Redan på 1850-talet hamnade Tukolorimperiet i konflikt med franska kolonialstyrkor från Senegal.  De franska befälhavarna använde sig av befästningar och kanonbåtar på Senegalfloden för att hålla Tukolorstyrkorna i schack, och jihadarmén visade sig ha för få moderna vapen för att kunna mäta sig med den franska. Efter att Umar misslyckats med att erövra det franska fortet Médine 1857 stod det klart att hans styrkor inte kunde kasta ut Frankrike ur Västafrika. Istället predikade Umar nu hijra, alltså landsflykt: han förmådde muslimerna att lämna de ”besmittade” områdena i väst och följa med honom för att upprätthålla ett ”rent” islamiskt samhälle längre österut.

Tukolorimperiet vid tiden för Umars död 1864 (http://en.wikipedia.org/wiki/File:Umars_jihad_state_map_general_c1864.png)

Efter Umars död 1864 tappade dock Tukolorimperiet sin viktigaste sammanhållande kraft. Efterträdaren Ahmadu Seku saknade Umars karisma, och många talaba övergav honom. Åtminstone en av hans rivaler om makten började samarbeta med Frankrike.

De franska guvernörerna över Senegal var missnöjda med Tukolorstatens hijra, som gjorde att många människor flyttade ifrån de franska territorierna österut. De franska befälhavarna var också fixerade vid att erövra den sägenomspunna staden Timbuktu. På 1880-talet började de pressa Tukolorstaten igen. Från början gjordes det diplomatiska framstötar, då Frankrike samtidigt var i krig med Samoris rike (se nedan). Men 1888 blev den hänsynslöse Louis Archinard befälhavare i Västsudan. Under hans befäl erövrade franska trupper Timbuktu 1893 och gjorde slut på Tukolorimperiet.

Samori Touré och Wassoulouimperiet

Den mest extraordinära statsbyggaren i Västafrika under den här tiden var Samori Touré (1830-1900).  Liksom al-Hajj Umar byggde Samori ett rike med islam som sammanhållande ideologi. Det som skilde honom från alla hans samtida var att Samori både var en skicklig statsledare och en briljant militär. Av sina franska motståndare kom han att kallas ”Sudans Bonaparte”, i jämförelse med Frankrikes krigsgeni Napoleon Bonaparte.  Samori kom heller inte ifrån någon fin familj, utan arbetade sig upp på egen hand från ingenting till Västafrikas främsta ledare under sent 1800-tal.

Samori Touré (http://en.wikipedia.org/wiki/File:Almamy_Samory_Tour%C3%A9.jpg)

Samoris ursprung var dock en begränsning för hans möjligheter, eftersom andra statsledare såg honom som en uppkomling och inte ville samarbeta med honom. När hans rike, Wassoulou, på 1870-talet blev betydelsefullt, hamnade det snart i konflikt med de franska expansionsplanerna. Samoris vältränade och välutrustade armé var ett stort problem för de franska trupperna, men de valde att först besegra alla andra stater, främst Tukolor, för att kunna koncentrera sig på Samori sedan.

Om Tukolors ledare Ahmadu Seku hade kunnat svälja sin stolthet och samarbeta med Samori hade det kunnat gå annorlunda. Nu föll först Tukolor, och på 1890-talet kunde de franska styrkorna i Västafrika slå mot Samori från flera håll. Hans huvudstad Kankan föll, och 1898 blev han tillfångatagen, och hans rike upplöstes. Åtta år senare upprepades historien när det enda återstående jihadriket, kalifatet Sokoto, besegrades av Storbritannien.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.