Nationalismen

Den mest inflytelserika politiska tankeströmningen under 1800-talet var nationalismen. Den kom att bli den statsbärande ideologin i de europeiska staterna, och spreds över hela världen under 1800-talet.

Vad är nationalism?

I vardagstal kopplas nationalism ofta samman med den långt äldre företeelsen patriotism (fosterlandskärlek). I själva verket är nationalism en idé om hur en stat ska se ut, eller kanske snarare vad en stat ska innefatta. Nationalismen grundprincip är att nation och stat ska sammanfalla, dvs varje nation ska vara en egen stat.

Men vad är då en nation? På det finns två möjliga svar, som ger lite olika former av nationalism:

1) Nationen utgörs av dem som accepterar vissa grundläggande värderingar, och därmed delar statens vision om hur samhället i stort bör fungera. Denna form av nationalism brukar kallas statsnationalism. Det klassiska exemplet på en stat byggd på sådana principer är USA.

2) Nationen utgörs av dem som har gemensam kultur, religion, etnisk tillhörighet eller språk (etc etc). Denna form av nationalism brukar kallas kulturnationalism, och den var den dominerande formen av nationalism i Europa på 1800-talet.

Varför uppkom nationalismen?

Nationalismens rötter står att finna i de amerikanska och franska revolutionerna och deras idéer om mänskliga rättigheter. Dessa staters erkännande av mänskliga rättigheter gjorde att människorna i staten blev medborgare, inte bara undersåtar. Det som definierar medborgaren är just att man har både rättigheter och skyldigheter, till skillnad från undersåten, som bara har skyldigheter.

I det amerikanska frihetskriget uppkom en nationalistisk anda i USA, då amerikanarna slogs för sina rättigheter gentemot Storbritannien. Denna nationalistiska anda spreds sedan från USA till Mellan- och Sydamerika. Under Napoleonkrigen revolterade de spanska kolonierna i Amerika och blev självständiga stater med USA som förebild.

De franska militära framgångarna under Napoleonkrigen berodde i hög grad på att de franska soldaterna motiverades att försvara de rättigheter de vunnit genom revolutionen. På så sätt uppstod en fransk nationalism. När Napoleons arméer ockuperade stora delar av Europa reagerade många folk med ovilja gentemot den franska ockupationen, och därmed utvecklade de egna former av nationalism. Tydliga exempel på detta är de tyska staterna och Spanien.

Värnpliktiga soldater under napoleonkrigen

Nationalistiskt tänkande uppstod alltså genom revolutionerna och Napoleonkrigen. Men riktigt stark blev nationalismen när de europeiska staterna började använda sig av ideologin för att stärka statens makt.

Problemet för staterna var att revolutionernas idéer och nya ideologier som liberalismen och socialismen utmanade statens makt. Därför behövde staterna hitta någon ideologi som kunde få folk att fortsätta vara lojala mot staten. Lösningen blev just nationalismen.

Nationalstaterna uppstår

Från början var nationalismen en ganska radikal kraft som hotade att slita sönder gamla stater. Alla stater började därför att skapa en nationalistisk ideologi som skulle gälla för det egna landet. ”Vi har skapat Italien – nu måste vi skapa italienare”, sade greve Cavour, grundaren av den moderna italienska staten. I de nationalistiska projekten ingick att skapa enhetliga språk, gemensamma kulturella högtider, betona gemensam historia och skapa sammanhållande nationella symboler (som t ex nationalsånger).

Krigspropaganda spelar ofta på nationalism. Här amerikansk krigspropaganda från första världskriget

När staterna lyckades med sina nationalistiska projekt blev nationalismen en konservativ ideologi som bidrog till att upprätthålla staterna. Vissa nya stater, som Tyskland och Italien, kunde skapas med nationalismen som ny sammanhållande ideologi.

En del stater lyckades dock inte bygga en tillräckligt framgångsrik form av nationalism, och då splittrades de av att olika etniska grupper i landet skapade egna former av nationalism och gjorde uppror för att bilda egna stater. Tydliga exempel på gamla stater som på detta sätt splittrades och försvagades av nationalismen är Österrike och Osmanska riket.

Sammantaget innebar detta att staterna i Europa utvecklades från territorialstater till nationalstater. Ibland innebar det i praktiken ingen förändring av hur staten såg ut (Frankrike), ibland slogs gamla småstater ihop till en ny nationalstat (Tyskland), och ibland uppstod en nationalstat genom att ett territorium slet sig loss från en gammal stat (t ex Grekland som blev självständigt från Osmanska riket).

Referenser

Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen. Reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning (Daidalos 1992)

14 reaktioner på ”Nationalismen”

  1. Hej, vill börja med att säga att det var en väldigt bra text. Den har hjälpt mig mycket! Jag har bara en fundering, vad menas med territorialstater? Förstår inte det riktigt. Tack på förhand.

  2. Det hade vart nice om ni hade kunnat göra en power point av denna också, kollade på eran power point om Imperialism och det hjälpte mig verkligen. Förstod mer när jag lyssnade än att läsa! 🙂
    Tack allafall
    / Stephanie

  3. Stephanie: Nationalismen går under flera kategorier under moderna samhället. Om du kollar igenom power pointen från industrialiseringen både första och andra delen, samt så klart Imperialismens power point, där nationalismen är en viktigt del av imperialismen. Finns kanske andra lämpliga power point att kolla igenom, men i princip allt fån industrialiseringen till första världskriget behandlar även nationalismens ”guldår”.

    1. Ja, alla ideologier finns än idag. Partier som brukar anses tydligt nationalistiska är t ex Sverigedemokraterna i Sverige och Front National i Frankrike.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *