Amerikas möte med Europa

När Columbus anlände till Amerika var kontinenten redan bebodd av människor som i tusentals år varit åtskilda från människorna i resten av världen. I Columbus efterföljd brukar Amerikas urbefolkning kallas indianer.

Indianerna hade spritt sig över i stort sett hela Amerika. Överlag var indianbefolkningen tätare i Syd- och Mellanamerika än i Nordamerika.

Runt de nordamerikanska indianerna har det länge vilat ett romantiskt skimmer. När européer på allvar började kolonisera Nordamerika under 1600-talet, hävdade de (främst engelsmännen) att Nordamerika var ett ”jungfruligt” land. Enligt kolonisterna hade indianerna inte utvecklat någon civilisation, och förtjänade därmed inte att ta upp mark som engelsmännen kunde odla upp. I modern tid vändes detta argument till sin motsats: många som upprördes över hur indianerna behandlats av USA målade upp en bild av dem som ett slags ”ädla vildar” i fullständig harmoni med naturen.

Bortsett från att båda dessa bilder är präglade av att man skiljer indianerna från resten av mänskligheten så är de också felaktiga. De nordamerikanska indianerna byggde visst upp jordbruksbaserade civilisationer. Anledningen till att de inte hade så många utvecklade civilisationer på 1500-talet var ungefär samma som i Afrika: en relativt liten befolkning på en relativt stor landmassa. Vid tiden för Columbus ankomst hade ändå fasta jordbrukssamhällen uppkommit i Nordamerika, framför allt längs Mississippifloden och runt de Stora sjöarna.

I Mississippidalen tycks ingen hög grad av centralstyrning ha uppkommit. Det mest utvecklade samhället var den stora handelsstaden Cahokia. Runt de Stora Sjöarna fanns dock en någorlunda sammanhållen statsbildning, Haudenosaunee (Irokeserna). Haudenosaunee var en konfederation, alltså en sammanslutning av olika etniska grupper. Varje grupp hade sitt eget ledarskikt som i hög grad bestämde över det egna samhället. Konfederationen möttes dock i ett gemensamt rådslag för att fatta beslut om utrikespolitik. En del historiker menar att Haudenosaunees statsskick blev en inspirationskälla för USA:s statskick.

Medan Nordamerika hade utvecklats ganska långsamt, hade Mellanamerika däremot en lång tradition av civilisationer och imperier. Vid tiden för vår tideräknings början byggde den mäktiga staden Teotihuacan upp det första större imperiet i området. Mellan 900 och 1100 var det istället de något mer sydligt bosatta Mayaindianerna som byggde upp en sofistikerad civilisation.

På 1400-talet invandrade det nomadiska mexicafolket i regionen, bosatte sig där och blev en av de dominerande grupperna. Tillsammans med två andra etniska grupper, acolhuafolket och tepanecafolket, bildade de en slags allians, med mexicafolket som dominerande part. Detta rike brukar ofta kallas Aztekriket, men det fanns inget folk som kallade sig azteker.  En mer korrekt benämning på riket skulle kunna vara ”Trippelalliansen” eller möjligen ”Aztekalliansen”.

Det krigiskt skickliga mexicafolket byggde med sina bundsförvanter upp ett imperium som kom att omfatta större delen av Mellanamerika. Huvudstaden var mexicafolkets bas Tenochtitlán.

Aztekimperiets (Trippelalliansens) största utbredning (http://en.wikipedia.org/wiki/Aztec_Empire)

I Sydamerika fanns också goda förutsättningar för avancerade civilisationer, särskilt i de bergiga regionerna i nuvarande Peru och Ecuador, där det fanns lämplig mark för jordbruk. Flera tidiga statsbildningar hade uppkommit där, men på 1400-talet byggdes ett enormt imperium upp. Det kallades Tawantinsuyu, men brukar numera kallas Inkariket.

När väl européerna anlänt till Amerika gick de amerikanska civilisationerna under. Under åren 1519-21 lyckades en spansk styrka under Hernán Cortés erövra Tenochtitlán och besegra Trippelalliansen. 1532-33 gjorde en annan spansk äventyrare, Francisco Pizarro, samma sak med Tawantinsuyu. Hur kunde det gå så enkelt?

Européerna själva förklarade gärna sina framgångar med att de helt enkelt var överlägsna indianerna. Spanjorerna ansåg sig ha Gud på sin sida. När en sådan förklaring blev omodern lyftes andra skäl fram: indianerna lät sig luras av spanjorerna, som de trodde var gudar. Spanjorerna hade också ett tekniskt övertag, med krutvapen, hästar och stålrustningar.

Inkaimperiets (Tawantinsuyus) största utbredning. De fyra färgerna representerar imperiets fyra delar (http://en.wikipedia.org/wiki/Aztec_Empire)

Ingen av dessa förklaringar stämmer dock. Det finns inga belägg på att indianerna skulle ha trott att spanjorerna var gudar. Det stämmer att spanjorerna hade militär teknik som indianerna inte hade, men indianerna hade å sin sida teknik som spanjorerna inte hade, och de spanska vapnen var dåligt anpassade till amerikanskt klimat och terräng, så på det hela taget vägde de tekniska fördelarna och nackdelarna upp varandra.

Hemligheten bakom européernas erövring av Amerika var en annan: epidemiska sjukdomar. Spanjorerna plockade med sig en stor mängd bakterier från Europa, som under lång tid blandat sin bakteriekultur med Asiens och i viss mån Afrikas. Människorna i den Gamla världen hade utvecklat motståndskraft mot sjukdomarna, men indianerna hade inget motstånd mot dem.

Resultatet blev en befolkningsmässig katastrof utan motstycke i historien. Av Amerikas befolkning på 50 miljoner människor år 1492 återstod ca 8 miljoner år 1600. I Mexico återstod 1 miljon människor av 25 miljoner, i Brasilien 300 000 människor jämfört med tidigare 4 miljoner.  Detta medförde att de amerikanska staterna kollapsade inifrån och inte kunde bjuda tillräckligt motstånd mot den främmande invasionen.

De gamla Syd –och Mellanamerikanska imperierna blev spanska kolonier, och de överlevande indianerna sattes i arbete på plantager och i gruvor. Den omilda behandlingen bidrog till många indianers för tidiga död, samtidigt som de segerrika europeiska staterna med Spanien i spetsen berikades på Amerikas bekostnad. Mest ökänd blev den stora silvergruvan i Potosi, som under 1500-talet var kärnan i Spaniens ekonomi. Användningen av giftiga ämnen för att få fram silvermalm gjorde att arbetsstyrkan hade 70% dödlighet. Under de trehundra år gruvan var i drift beräknas 8 miljoner människor ha dött av umbäranden i den.

På gott och ont hade Amerika nu fogats ihop med den övriga världen. Bortsett från blandningen av bakteriekulturer, som ledde till epidemiernas spridning i Amerika, spreds också grödor och djur mellan kontinenterna. Från Amerika spreds tomater, majs, potatis, tobak och kakao över världen. Och de eurasiska boskapsdjuren, hästar, kor, grisar och får, fördes över till Amerika. Detta brukar kallas det kolumbianska utbytet.

 

Specifika källor till detta avsnitt:

Charles C. Mann, 1491. New Revelations of the Americas Before Columbus(Vintage Books 2005)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *