Alla inlägg av Joakim Wendell

Vad kan vi veta om Caesars sexliv?

Bakgrund

Julius Caesar (ca 100-44 fvt) var en av romarrikets mest välkända historiska gestalter. Han gjorde sig en karriär som militär erövrare, och var dessutom en framgångsrik politiker. Han kom att få stor historisk betydelse för romarrikets utveckling genom att vända sina styrkor emot den romerska republiken, störta den och utropa sig själv till diktator. Caesar mördades ganska snart efter detta, men hans adoptivson Octavianus vann det följande inbördeskriget och blev den första romerska kejsaren. Under det romerska kejsarrikets tid sågs därför Caesar som grundaren av det romerska kejsardömet.

Den romerska författaren Suetonius skrev på 100-talet, alltså ungefär 150 år efter Caesars död, en serie biografiska berättelser om de olika romerska kejsarna. De källor Suetonius har använt för sina egna texter är till största delen förlorade, och därför utgör hans kejsarbiografier ibland den enda källan till vissa delar av de första romerska kejsarnas liv.

Här nedan återges ett utdrag ur Suetonius biografi över Caesar.

– Läs texten.

– Vilka delar av texten är svåra att förstå? Vad är det som gör dessa delar svåra?

– Vad säger Suetonius om Caesars sexliv?

– Vad kan vi idag veta om Caesars sexliv utifrån denna text?

– Kan vi med hjälp av texten få veta någonting annat om romarnas syn på sexualitet? I så fall, vad?

Suetonius text:

Caesars sedlighet ifrågasattes aldrig, bortsett från hans samvaro med Nikomedes, en outplånlig skamfläck som ständigt utsatte honom för hånfulla glåpord från alla håll. Jag vill inte uppehålla mig vid Licinius Calvus välkända rader:

Allt vad Bithynien

och Caesars älskare har nånsin haft.

Jag fäster heller inget avseende vid vad Dolabella och Curio den äldre säger i sina tal, där Dolabella kallar honom ”drottningens rival”, ”den kungliga bärstolens hemliga bädd”, och Curio säger att Caesar var ”Nikomedes bordell” och Bithyniens kärleksnäste”. Jag bortser även från Bibulus kungörelser, i vilka han offentligt skrev att hans kollega var ”Bithyniens drottning” och att dennes längtan tidigare stått till en kung, men nu till en kungamakt. Marcus Brutus berättar att vid den tiden en viss Octavius, som var något omtöcknad i sina sinnen och därför pratade ohämmat, vid en stor sammankomst först kallade Pompejus ”kung” och sedan hälsade på Caesar och titulerade honom som ”drottning”. Men Gajus Memmius beskyller honom öppet för att tillsammans med andra homosexuella ynglingar ha varit Nikomedes munskänk under ett stort gästabud, där även några romerska köpmän, vars namn han nämner, fanns bland gästerna. Cicero skrev i några brev att Caesar av uppvaktare fördes in i det kungliga sovrummet och sedan låg i en säng av guld, iförd purpurfärgade kläder, samt att denne Venus son förlorade sin oskuld i Bithynien. Men han nöjde sig inte med detta, utan när Caesar en gång i senaten försvarade Nysa, Nikomedes dotter, och därvid erinrade om de tjänster Nikomedes gjort honom, svarade Cicero: ”Prata inte mer om det där, är du snäll, för alla vet både vad han gav dig och vad du gav honom.” Under triumfen efter segern i Gallien, slutligen, framförde Caesars soldater bland de övriga sångerna som de har för vana att sjunga på skämt när de följer triumfvagnen, även följande, som blivit mycket känd.

Caesar kuvar alla galler, Nikomedes segraren,

Se hur Caesar triumferar, segrarn över Gallien,

Nikomedes hedras icke, fast han kuvat segraren.

 

Ur Suetonius, Kejsarbiografier. Översättning Ingemar Lagerström (Wahlström & Widstrand 2001), s 45-46.

Kinas dynastier och andra traditionella periodindelningar

Forntida dynastier

Xiadynastin: 2070?-1600? f vt

Shangdynastin: 1600?-1045? f vt

Zhoudynastin: 1045? – 256 f vt

De krigande staternas tid: 453-221 f v t

Första imperiedynastierna

Qindynastin: 221-206 f v t

Handynastin: 206 f v t -220 v t

De tre kungarikenas tid: 220-280

Jindynastin: 265-420

Norra och södra dynastierna: 386-589

Senare imperiedynastier

Suidynastin: 581-618

Tangdynastin: 618-907

De fem dynastiernas tid: 907-960

Songdynastin: 960-1279

Yuandynastin: 1271-1368

Mingdynastin: 1368-1644

Qingdynastin: 1644-1912

Efter kejsardömets fall

Republiken Kina: 1912-1949

Folkrepubliken Kina: 1949-

Perspektiv på Andra världskriget

I dessa presentationer framställer jag Andra världskriget ur några olika perspektiv. Materialet kan användas för en fördjupad analys av synen på Andra världskriget.

Nazisternas perspektiv

Ladda ner powerpointen

Västmakternas perspektiv

Ladda ner powerpointen

Det sovjetiska perspektivet

Ladda ner powerpointen

Utomeuropeiska perspektiv

Ladda ner powerpointen

Historiebruksuppgift

Den här uppgiften går ut på att reflektera över varför Andra världskriget kan skildras på lite olika sätt. Till din hjälp har du videopresentationerna om Andra världskriget.

Gör så här:

1) Välj två av dessa att jämföra med varandra. Redogör för hur vart och ett av de två perspektiven beskriver Andra världskriget. Vilka skillnader finns i vad de tar upp och hur de värderar det de tar upp?

2) Varför skildrar de Andra världskriget på olika sätt? Här är det bra om du kan använda de olika historiebruken och se om de passar som beskrivningar på perspektiven.

3) Har dessa olika skildringar någon betydelse idag? På vilket sätt?

Nazismens tankar

Här nedan följer ett antal citat av olika nazistiska ledare. Läs citaten. Vilka idéer uttrycker de i respektive citat? Vilka andra ideologier kan du hitta spår av? Några du kan leta efter är nationalism, rasism, antisemitism, socialdarwinism.

Utifrån citaten, vad kan vi säga om:

a) Nazisternas syn på naturen?

b) Nazisternas syn på manligt och kvinnligt?

c) Nazisternas syn på religion?

 

[19] Ur Hitlers bordssamtal i führerhögkvarteret den 4 april 1942

Man får inte ha medlidande med folk som ödet har bestämt till undergång… Medlidande får man över huvud taget inte ha med sådana som inte är tillräckligt hårdhudade i livet.

[30] Hitler i “Mein Kampf” 1925-26

Då människan söker komma förbi naturens järnhårda logik, råkar hon i strid med de principer som hon har att tacka för sin existens som människa. Sålunda arbetar hon på sin egen under­gång när hon handlar mot naturen.

Här kommer emellertid den judiskt lika fräcka som dumma invändningen från den moderna pacifisten: “Människan övervin­ner naturen!” …

Det råder emellertid intet tvivel om att världen kommer att få bevittna de häftigaste strider om mänsklighetens tillvaro. Till slut kommer den eviga självbevarelsedriften att segra. Under denna smälter som snö i vårsolen den blandning av dumhet, feghet och inbilskhet som kallas humanitet. Under den eviga kampen växer mänskligheten i storhet – under den eviga freden går den mot sitt fördärv …

Rörelsen är antiparlamentarisk, och även om den medverkar i en parlamentarisk institution kan det endast vara ett led i arbetet på att avlägsna och störta en inrättning som måste betraktas som ett av mänsklighetens värsta förfallssymtom.

[31] Goebbels i tidningen “Der Angriff” den 30 april 1925

Vi inträder i riksdagen för att i demokratins vapenarsenal förse oss med dess egna vapen. Vi blir riksdagsmän för att lamslå Weimar-andan med dess egen hjälp. Om demokratin är så dum att den för denna björntjänst ger oss fribiljetter och dagtraktamen­ten så är det dess egen sak. Det bryr vi inte vår hjärna med…

Vi kommer inte som vänner och heller inte som neutrala. Vi kommer som fiender! Vi kommer som vargen som bryter in i fårhjorden.

Nu är ni inte ensamma längre! Och ni kommer inte att få någon riktig glädje av oss!

[32] Nazismens ledande ideolog Alfred Rosenberg i boken “Der Mythus des 20. Jahrhunderts” 1930

Liberalismen lärde frihet, näringsfrihet, frihandel, parlamen­tarism, kvinnoemancipation, människans likhet, könens jämställd­het osv. – det vill säga den syndade mot en naturlag … Den tyska tanken fordrar i dag, då den gamla feminiserade världen håller på att störta samman: auktoritet, typbildande kraft, restrik­tivitet, disciplin, autarki (självförsörjning), skydd för raskaraktären, erkännande av könens eviga polaritet.

[33] Nazistpartiets riksorganisationschef Gregor Strasser i radio i juni 1932

I medveten motsats till franska revolutionen och som dess mot­pol och besegrare förkastar nationalsocialismen fraserna om indi­vidualismen som förfalskade den inneboende germanska frihets­idén till en inre ekonomisk hämningslöshet; den förkastar ratio­nalismen, förnuftsläran som endast vill erkänna förståndet och intellektet och inte den blodfulla viljan och själen såsom bestäm­mande över folkets och statens öden. Ytterst ligger alltså i den nationalsocialistiska statsidén den liberala epokens avlösning och bekännelsen till, icke en humanitetskultur utan gräns, utan en tysk själsgestaltning. Dessa sammanhang måste man undersöka om man skall kunna förstå vad nationalsocialismen vill.

[41] Hitler i ett tal i Augsburg den 21 november 1937

Vi har också kritik, det är bara det att hos oss kritiserar de överordnade de underlydande och inte de underlydande de över­ordnade!

[46] Goebbels i “Das Reich” den 6 september 1942

Den borgerliga epoken med dess falska och förljugna humani­tetsbegrepp är förbi. Ett hårt århundrade har brutit in. Det kan inte bemästras med mjäkighet, utan endast med manlighet och kraft. Världen är indelad i älskande och hatande. Bara den som står på fast mark vet exakt när han skall älska och när han skall hata.

[47] Bormann i ett brev till sin hustru i mitten av december 1943

Det är inte det goda som segrar i denna värld och i universum, utan det starka som segrar över det svaga. Det är därför vi med berått mod måste uppfostra vårt folk med hårda metoder, för att göra dem hårda.

[57] Hitler i ”Mein Kampf” 1925-26

En nationell stat måste därför i första hand lyfta äktenskapet från den permanenta rasskändningens nivå och skänka åt denna institution den helgd som tillkommer den, nämligen att skapa Herrens avbilder och icke missfoster mellan människa och apa…

Den svarthårige judeynglingen lurar i timtal med satanisk glädje tecknad i sitt ansikte på den intet ont anande flickan för att få skända henne med sitt blod och därmed röva flickan från hennes folk. Med alla medel försöker juden förstöra de rasliga grundvalarna som ska läggas under oket…

[Juden] är och förblir den evige parasiten och snyltgästen som sprider sig som en skadlig bacill så snart en gynnsam jordmån inbjuder därtill. Följderna av hans uppträdande liknar parasitens även på så sätt att där juden visar sig dör värdfolket ut efter kortare eller längre tid…

Hade man i början av kriget och även senare låtit tolv- eller femtontusen av dessa hebreiska folkfördärvare smaka så mycket giftgas som hundratusentals av våra allra bästa tyska arbetare av alla läger och yrken var utsatta för i fält, så skulle miljonoffren vid fronten inte ha varit förgäves. Tvärtom: det skulle kanske ha räddat livet på en miljon hederliga, för framtiden värdefulla tyskar om tolvtusen skurkar hade avlägsnats i rättan tid…

Segrar juden med hjälp av sin marxistiska trosbekännelse över folken här i världen, då kommer segern att firas med en mänsklighetens dödsdans, då kommer denna planet, liksom för miljoner år sedan, att tom på människor susa genom etern.

Den eviga naturen hämnas obönhörligt varje överträdelse av dess lagar.

Sålunda tror jag mig idag handla efter en allsmäktige Skaparens sinne: I och med att jag värjer mig för juden kämpar jag för Herrens verk…

Den mänskliga kulturen och civilisationen på denna jord är oupplösligt förbundna med förekomsten av arier. Om ariern dör ut eller går under, kommer okulturens dunkla dok att sänka sig över vår planet.

Undergrävandet av den mänskliga kulturen genom ett förintande av dess representanter ter sig i ögonen på en sådan världsåskådning som en fruktansvärd förbrytelse. Den som vågar bära hand på Guds högsta avbild syndar mot den allgode Skaparen av detta underverk och framkallar själv utdrivandet ur pardiset…

[59] Goebbels i “Der Angriff” den 21 januari 1929

Man kan inte positivt bekämpa judarna. Juden är en negativ faktor och denna negativa faktor måste raderas bort från den tyska räkningen, annars kommer denna aldrig i evighet att stäm­ma … Det skriks om terror. Vi svarar med Mussolinis bekanta ord: “Terror? Aldrig! Det är socialhygien. Vi avlägsnar dessa in­divider ur organismen liksom en läkare avlägsnar en bacill ur organismen.”

[62] Gauleiter Wilhelm Kube i “Westfälische Landeszeitung” den 19 maj 1934

Vad pest, lungsot och syfilis betyder hälsomässigt för mänsklig­heten, det betyder judendomen moraliskt för de vita folken… Pestbäraren måste rensas ut och isoleras.

[65] Julius Streicher i tidskriften “Deutsche Volksgesundheit aus Blut und Boden” den 1 januari 1935

För arten främmande äggvita är säden från en man av annan ras. Den manliga säden blir vid samlaget helt eller delvis upp­sugen av den kvinnliga livmodern och övergår på så sätt i blodet. Ett enda samlag med en jude är tillräckligt för att för all framtid förgifta blodet hos en arisk kvinna. Med denna “artfrämmande äggvita” har hon även upptagit den främmande själen i sig. Även om hon gifter sig med en arisk man, kan hon inte mer få rent ariska barn utan endast bastarder, i vilkas bröst det bor två själar och på vilkas kroppar man märker blandrasen … Vi vet nu varför juden med alla förförelsekonster som står honom till buds inriktar sig på att tidigast möjligt skända tyska flickor, vi vet varför den judiske läkaren våldtar sina kvinnliga patienter under narkosen och varför judiska kvinnor till och med tillåter sina män umgänge med icke-judinnor: den tyska flickan, den tyska kvinnan skall i sig uppta judens artfrämmande säd och aldrig mer föda tyska barn.

[80] Goebbels i sin dagbok den 14 februari 1942

Der Führer upprepar ännu en gång sin föresats att utan alla hänsyn göra rent hus med judarna i Europa. Här duger det inte med några sentimentala idéer. Judarna har förtjänat den katastrof som de idag upplever. De kommer att få vara med om sin egen förintelse samtidigt med våra fienders. Vi måste påskynda denna process med kall hänsynslöshet och vi gör därmed den lidande och sedan årtusenden av judendomen plågade mänskligheten en ovärderlig tjänst. Även hos vårt eget folk måste denna klart judefientliga hållning genomföras mot alla motspänstiga kretsar. Detta understryker der Führer uttryckligen och han kommer även att göra det i en krets av officerare som bör ta det ad notam.

[115] Ur Hitlers bordssamtal i führerhögkvarteret den 11 april 1942

Här får inte komma någon lärare och plötsligt proklamera skoltvång för de underkuvade folken. Läs- och skrivkunnighet hos ryssar, ukrainare, kirgiser etc. kan bara vara oss till skada. En sådan kunde göra det möjligt för något läshuvud att plugga in vissa historiekunskaper och därmed råka in på politiska resonemang som på ett eller annat sätt måste bli riktade mot oss.

Det är mycket bättre att i varje by ställa upp en radiohögtalare som kan meddela nyheter och förse folket med underhållning än att ge det tillfälle att på egen hand inhämta politiska, vetenskapliga och andra kunskaper. Det kan heller inte komma ifråga att i radio berätta för de underkuvade folken sådant som tillhör deras historia; i stället måste radion förmedla musik och återigen musik. Ty lätt musik befordrar arbetsglädjen.

(ur Nazismen i dokument, red Stig Jonasson (Stockholm 1965))

Folkhemmets kris

Under 1970-talet började ”den svenska modellen”, som det socialdemokratiska välfärdssamhället kommit att kallas, att knaka i fogarna. Det fanns flera skäl till problemen.  En grundläggande faktor var Oljekrisen, den globala ekonomiska kris som utbröt 1973 då de oljeproducerande Mellanösternländerna genom sin intresseorganisation OPEC höjde oljepriserna för att hävda sig gentemot västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Resultatet blev en omfattande lågkonjunktur som slog mot västvärlden, inklusive Sverige, och minskade statens inkomster. Under denna ekonomiska press riktades samhällsekonomin in mer emot ”effektivisering” och ”kostnadseffektivitet”: målet var att minska statens utgifter för att kunna hantera de minskade inkomsterna.

 

Samtidigt blev den interna kritiken av systemet mer ljudlig.  I slutet av 1960-talet började en del radikala socialdemokrater påpeka att det ”starka samhällets” föreställning om att tillväxt automatiskt gav trygghet var problematisk. Själva betoningen av tillväxt kritiserades med avseende på att tillväxt och konkurrens i sig ökade den sociala utslagningen: det finns alltid människor som inte kan eller orkar bli produktiva samhällsmedborgare. Under intryck av detta förändrades socialpolitikens tänkande: de människor som var utslagna ur systemet sågs inte längre som potentiella resurser, utan snarare som permanent förlorade för samhället. Att stödja dem var inte längre fråga om en investering för en framtida tillväxt, utan blev en fråga om solidaritet. Socialpolitiken sågs som en kostnad, en belastning på samhället. Den uppenbara lösningen på den ekonomiska krisen blev då att spara genom nedskärningar av det sociala skyddsnätet.

 

Allt fler människor uttryckte också en oro över den starka statliga inblandningen i det privata. Hade staten för mycket makt? Människor blev kanske befriade från traditionella strukturer som familj och religion, men upplevde att de istället hamnade i beroendeställning till staten. Människor beroende av försörjningsstöd uppfattade ofta socialtjänstens utfrågningar som närgångna och kränkande.

 

Samtidigt ökade konflikterna mellan arbetare och arbetsgivare igen. Den stora gruvstrejken i Kiruna 1969-70 utlystes utan fackligt stöd, men fick stöd av folk som frivilligt gav bidrag till de strejkande. Situationen löstes genom bättre arbetsvillkor för gruvarbetarna. En följd av detta blev ännu starkare arbetslagstiftning, med Lagen om anställningsskydd (LAS) 1974 och Medbestämmandelagen (MBL) 1976. Medbestämmandelagen stärkte fackförbundens position på arbetsplatserna, men har inte gett arbetare större inflytande på beslutsprocesser. Samtidigt innebar en alltmer globaliserad marknad att företagen utsattes för ökad internationell konkurrens. Arbetsgivarna ansåg därför att de snarare behövde bli mer flexibla för att stå sig i konkurrensen.

 

Allt detta utmynnade i att Socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet 1976, och en borgerlig koalitionsregering under ledning av Centerpartiet kom till makten.  De borgerliga hade dock svårt att enas på flera kritiska punkter. Särskilt splittrande blev kärnkraftsfrågan. Oljekrisen hade understrukit Sveriges beroende av olja som energikälla, och en följd av krisen var att man letade efter alternativa energikällor. Kärnkraft sågs som ett av de bästa alternativen. Men kärnkraftsolyckan i Harrisburg (USA) 1979 gjorde att många oroade sig över säkerheten. Frågan om kärnkraftens framtid ledde till en folkomröstning 1980. Efter folkomröstningen beslutade regeringen att avveckla alla existerande kärnkraftsreaktorer till år 2010. Detta har dock inte efterföljts i praktiken.

 

Socialdemokraterna återkom till makten 1982, mycket tack vare den borgerliga splittringen i kärnkraftsfrågan och socialdemokraternas nya ”Tredje vägens politik”. Denna gick ut på att spara in på samhällets omkostnader genom en omfördelning av resurser från den ”improduktiva” offentliga sektorn till den ”produktiva” privata. Socialdemokraterna försökte upprätthålla sin traditionella välfärdspolitik samtidigt som de tog till sig de borgerliga kritikernas ekonomiska politik. Under 1980-talet utökades Sveriges aktiemarknad kraftigt, från 2 miljarder kronor i slutet av 70-talet till 140 miljarder kronor 1987. Ytterligare ett steg i denna liberalisering var avregleringen av den svenska kreditmarknaden 1985, den så kallade Novemberrevolutionen, som innebar att svenska banker fick låna ut obegränsat med pengar utan att Riksbanken försökte begränsa detta. Mordet på statsminister Olof Palme 1986 var en svår chock för hela det svenska samhället, men innebar ingen politisk kursändring.

Referenser

”Svenska bankkrisen”, på finanshistoria.n.nu (http://www.finanshistoria.n.nu/svenska-bankkrisen)

Tidslinje/tankekarta

Denna uppgift går ut på att du ska göra en egen tidslinje eller tankekarta över de västerländska historiska epokerna. För varje epok ska du ange ungefär mellan vilka årtal epoken varade. För varje epok ska du också ange 2-4 händelser, personer eller förändringsprocesser som du tycker är viktiga att känna till. Du ska kunna motivera ditt val av händelser/personer/förändringsprocesser.

Epoker att ta upp:

forntiden

antiken

medeltiden

tidigmodern tid

modern tid

Exempel på tidslinje över svensk 1700-talshistoria:

Exempel på tankekarta om Andra världskriget:

Uppgifter om historiska händelser/förändringsprocesser

På historia 1-kursena ska du lära dig att redogöra för och analysera för historiska förändringar och förändringsprocesser. För att redovisa dina kunskaper ska du göra två sådana uppgifter.  Välj en ur var och en av grupperna nedan.

Uppgifterna kan redovisas skriftligt eller muntligt.

Du som läser historia 1a2/1b ska kunna använda historiska begrepp i din analys. Vilka historiska begrepp du väljer blir förstås beroende av vilket ämne du skriver om. Prata med din lärare om det! Allmänna historiska begrepp går förstås alltid att använda. Dessa är: historisk signifikans, kontinuitet – förändring, orsak – verkan, struktur – aktör, historisk empati, historisk värdering.

Grupp 1: äldre historia

Jordbruksrevolutionen: Varför övergick människor till att bli jordbrukare? Vad fick det för konsekvenser?  Vad har det för betydelse för nutid och framtid?

Läs om jordbruksrevolutionen

Europas upptäckt av världen: Under slutet av 1400-talet gav sig européerna ut på upptäcktsfärder över haven. De andra kulturer de stötte på erövrade de om de kunde, eller handlade med om de inte kunde erövra dem. Varför var det just Europa som gjorde dessa upptäckter? Vad fick det för konsekvenser? Vad har det för betydelse för vår nutid och framtid?

Läs om de stora upptäckterna 

Den tidigmoderna europeiska statens utveckling: Under perioden 1500-1800 utvecklades de europeiska staterna mot att bli mer moderna. Vad var det som förändrades i dem, vad berodde förändringarna på, och vad fick det för konsekvenser? Vad har det för betydelse för nutid och framtid?

Läs om de europeiska staterna

Amerikanska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den amerikanska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om amerikanska revolutionen

Franska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den franska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om franska revolutionen

Industriella revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den industriella revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om industriella revolutionen

 

Grupp 2: senare historia

Imperialismen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av imperialismen. Vilken betydelse har imperialismen för vår nutid och vår framtid?

Läs om imperialismen 

Första världskriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det första världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om Första världskriget

Ryska revolutionen: orsaker till, förlopp och konsekvenser av den ryska revolutionen. Vilken betydelse har revolutionen för vår nutid och vår framtid?

Läs om ryska revolutionen

Andra världskriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det andra världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om andra världskriget

Vägen till modern demokrati i Sverige: När, hur och varför uppkom modern demokrati i Sverige? Vilka begränsningar finns av demokratin i Sverige? Vilka problem och möjligheter ser du i den svenska demokratin i nutid och inför framtiden?

Läs om den svenska demokratin

Svensk neutralitet och vapenexport: Orsaker till svensk neutralitetspolitik och vapenexport. Hur har denna politik upprätthållits och förändrats? Vilka problem och möjligheter ser du i dessa fenomen i nutiden och inför framtiden?

Läs om svensk vapenexport

Folkhemmets uppgång och fall: Det svenska ”folkhemmets” uppkomst och utveckling. Hur ser situationen ut idag? Vilka fördelar och nackdelar ser du i folkhemsvisionen? Vilka problem och möjligheter ser du i socialpolitik i framtiden?

Läs om Folkhemmet

Kalla kriget: orsaker till, förlopp och konsekvenser av det andra världskriget. Vilken betydelse har kriget för vår nutid och vår framtid?

Läs om Kalla kriget

 

 

 

 

 

Uppgifterna prövar framför allt följande kunskapskrav:

 

För betyget E

1. Eleven kan översiktligt redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Dessutom kan eleven översiktligt redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

3. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar översiktligt deras betydelse för olika skeenden.

 

4. Eleven ger enkla exempel på, och förklarar översiktligt, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden.

 

5. Dessutom kan eleven dra några enkla slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

6. Eleven kan med viss säkerhet använda några historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

 

 

För betyget C

1. Eleven kan utförligt redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Eleven jämför de olika tolkningarna, förordar en av dem och motiverar med enkla omdömen sitt val.

 

3. Dessutom kan eleven utförligt redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

4. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar utförligt deras betydelse för olika skeenden.

 

5. Eleven ger enkla exempel på, och förklarar utförligt, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden.

 

6. Dessutom kan eleven dra några välgrundade slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

7. Eleven kan med viss säkerhet använda historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

För betyget A

1. Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för förändringsprocesser, händelser och personer under olika tidsperioder samt för olika tolkningar av dem.

 

2. Eleven jämför de olika tolkningarna, förordar en av dem och motiverar med nyanserade omdömen sitt val.

 

3. Dessutom kan eleven utförligt och nyanserat redogöra för förloppen av förändringsprocesserna och händelserna samt deras orsaker och konsekvenser.

 

4. Eleven ger exempel på några enskilda personer och förklarar utförligt och nyanserat deras betydelse för olika skeenden.

5. Eleven ger komplexa exempel på, och förklarar utförligt och nyanserat, samband mellan skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden samt argumenterar för och emot olika sätt att se på dessa samband.

 

6. Dessutom kan eleven dra några välgrundade och nyanserade slutsatser om vad skeenden i det förflutna och förhållanden i nutiden kan ha för betydelse för framtiden.

 

7. Eleven kan med säkerhet använda historiska begrepp för att formulera, utreda, förklara och dra slutsatser om historiska frågeställningar utifrån olika perspektiv (gäller ej kursen Historia 1a1).

 

Svenska kungar och regeringschefer

Svenska statschefer under 1800- och 1900-talen

Gustav IV Adolf 1792-1809

Karl XIII 1809-1818

Karl XIV Johan 1818-1844

Oskar I 1844-1859

Karl XV 1859-1872

Oskar II 1872-1907

Gustav V 1907-1950

Gustav VI Adolf 1950-1973

Carl XVI Gustaf 1973-

Svenska regeringschefer under 1900-talet (partitillhörighet inom parentes)

Erik Gustaf Boström (Lantmannapartiet) 1891-900

Fredrik von Otter (oberoende) 1900-1902

Erik Gustaf Boström 1902-1905

Johan Ramstedt (oberoende) 1905

Christian Lundeberg (Protektionistiska partiet) 1905

Karl Staaf (Liberala samlingspartiet) 1905-1906

Arvid Lindman (Allmänna valmansförbundet) 1906-1911

Karl Staaf 1911-1914

Hjalmar Hammarskjöld (oberoende) 1914-1917

Carl Swartz (Nationella partiet) 1917

Nils Edén (Liberala samlingspartiet) 1917-1920

Hjalmar Branting (Socialdemokraterna) 1920

Louis De Geer d y (oberoende) 1920-1921

Oscar von Sydow (oberoende) 1921

Hjalmar Branting 1921-1923

Ernst Trygger (Nationella partiet) 1923-1924

Hjalmar Branting (1924-1925)

Rickard Sandler (Socialdemokraterna) 1925-1926

Carl Gustaf Ekman (Frisinnade Folkpartiet)1926-1928

Arvid Lindman 1928-1930

Carl Gustaf Ekman 1930-1932

Felix Hamrin (Frisinnade Folkpartiet) 1932

Per Albin Hansson (Socialdemokraterna) 1932-1936

Axel Pehrsson-Bramstorp (Bondeförbundet) 1936

Per Albin Hansson 1936-1946

Tage Erlander (Socialdemokraterna) 1946-1969

Olof Palme (Socialdemokraterna) 1969-1976

Thorbjörn Fälldin (Centerpartiet) 1976-1978

Ola Ullsten (Folkpartiet) 1978-1979

Thorbjörn Fälldin 1979-1982

Olof Palme 1982-1986

Ingvar Carlsson (Socialdemokraterna) 1986-1991

Carl Bildt (Moderaterna) 1991-1994

Ingvar Carlsson 1994-1996

Göran Persson (Socialdemokraterna) 1996-2006

Fredrik Reinfeldt (Moderaterna) 2006-

 

Från nationalstat till nätverkssamhälle

Utvecklingen i Sverige under de senaste 30 åren kan tolkas på flera olika sätt. Här presenterar jag två olika förklaringsmodeller. De behöver inte utesluta varandra, utan båda kan tänkbart vara giltiga.

Den ena förklaringen kan betecknas som ”liberalismens seger”. Om vi överblickar Sveriges historia kan vi se att liberalismen slog igenom i Sverige under andra hälften av 1900-talet, men snart kom att utmanas av arbetarrörelsen och socialismen. Denna konflikt tillspetsades i samband med Första världskrigets matbrist. De ledande kretsarna, präglade av både konservatism och liberalism, tvingades göra eftergifter för att undvika revolution. I detta sammanhang fick Socialdemokraterna en kritisk roll: de representerade arbetarrörelsen men var villiga att förhandla. Genom att kompromissa med de liberala och konservativa kunde Socialdemokraterna hamna i en dominerande maktposition genom att avstå från en del politiska reformer (införande av republik, förstatligande av privata företag). Sin maktposition använde de till att bygga upp ”folkhemmet”, ett välfärdssamhälle där de allra flesta fick väsentligt bättre levnadsförhållanden.

Socialdemokraternas välfärdssamhälle byggde dock i grunden på ekonomisk tillväxt, som skulle tillhandahållas av det övervägande privata näringslivet. De svenska företagens starka position från Andra världskriget gick att upprätthålla fram till 1970-talet, men i och med oljekrisen började problem uppstå. Socialdemokraterna lyckades enbart upprätthålla sin politik genom att gå med på en gradvis liberalisering. Denna medförde dock nya problem, som 90-talets ekonomiska depression. När socialdemokraterna inte längre kunde upprätthålla folkhemmets välfärdsnivå förlorade de i styrka. De liberala, borgerliga partierna hade en ideologisk fördel sedan Sovjetunionens fall och USA:s  dominerande position: det socialistiska alternativet framstod som bankrutt. Med Socialdemokraternas tillbakablickande mot folkhemmet verkade de inte hänga med i utvecklingen. De borgerliga slapp också att ha en åtskillnad mellan visioner och faktiskt politik. Det som en gång varit Socialdemokraternas styrka – folkhemmet – har i nutiden snarast blivit en svaghet.

Den andra förklaringen kan vi kalla ”utvecklingen mot ett nätverkssamhälle”. I början av 1900-talet var nationalstaten den dominerande statsmodellen, och stora delar av 1900-talets politik har handlat om hur staten utvecklas och får mer makt och kontroll över de resurser och människor som finns inom det enskilda landets gränser. Men samtidigt som staterna har utvecklats har andra organisationsformer också utvecklats. Dels handlar det om överstatliga organ som FN och EU, men också organisationer som formellt sett står under staterna: företag och intresseorganisationer är tydliga exempel. Alla dessa olika organisationer samverkar med varandra på olika nivåer. Världen kan fortfarande beskrivas som bestående av ett antal nationalstater, men den bilden är delvis missvisande: i själv verket är nationalstaten en organisationsform bland många, och den existerar och verkar i ett nätverk av organisationer som den samarbetar med och motarbetar.

Kriser som 70-talets oljekris och 90-talets depression visar hur beroende den enskilda staten är av detta nätverk av organisationer med olika målsättningar och intressen. En av framtidens stora politiska utmaningar är hur nätverkssamhället ska bemötas politiskt. En ytterlighetsposition är att försöka begränsa och reglera interaktionen med omvärlden för att försöka skydda det egna landet undan de negativa effekterna av den interaktionen. Den motsatta ståndpunkten är att reducera statens påverkan på övriga organisationer så mycket som möjligt, i förhoppningen att fördelarna av nätverkssamhället ska vara större än nackdelarna. Rimligen går det också att hitta ett antal mellanpositioner.