Kinas geografi

Liksom alla andra civilisationer har Kina präglats av geografiska faktorer. Vi ska därför först ägna lite tid åt att undersöka den kinesiska civilisationens geografiska förutsättningar.

Den kinesiska subkontinenten sträcker sig över ett enormt område med mycket varierande klimat och geografi. Avståndet mellan Beijing i norr och Guangzhou i söder är ungefär lika stort som avståndet mellan Oslo och Barcelona, och avståendet mellan Chengdu i väst och Shanghai i öst är ungefär lika stort som mellan Paris och Warszawa. Stora landytor avgränsade Kina från andra civilisationer. I norr och nordväst ligger den centralasiatiska stäppen, ett vidsträckt område som inte var väl lämpat för jordbruk. Här levde nomadiska boskapsskötare, framför allt turkar och mongoler.  Söder om stäppen finns den väldiga Gobiöknen, som utgjorde en svårgenomtränglig barriär. Söder om Gobi ligger den Tibetanska högplatån, ”Världens tak”, vars bergiga terräng också var olämplig för jordbruk. Bergsområdena sydöst om Tibet, framför allt Yunnanregionen, var något mer framkomliga.

Karta 1: den kinesiska subkontinenten

Själva Kina är delvis uppsplittrat av bergskedjor, men de viktigaste geografiska företeelserna här är floderna, runt vilka den kinesiska civilisationen växte fram. Huang He (Gula floden) i norr var själva livsnerven för den ursprungliga kinesiska civilisationen, medan Chang Jiang (Yangzi-floden) i mitten utgjorde gränsen mellan norra Kina, som dominerades av ett flackare och öppnare landskap, och södra Kina, som var mer uppbrutet och skogbevuxet. I söder spelade Xi Jiang en viktig roll. Det var framför allt längs floderna, och senare kustområdena, som den kinesiska civilisationen var som mest livaktig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.