Situationen i Europa

Tiden 1919-39 i Europa kom att präglas av första världskrigets efterdyningar. Här är några centrala faktorer som spelade stor roll:

– Demokratisering:  De flesta länder hade gått mot en mer utvecklad form av demokrati, med större del av befolkningen som hade någon form av inflytande på landets politik. För politikerna blev det allt viktigare att få med sig folket för att kunna genomdriva beslut.

– Alternativa ideologier: Vid sidan om den parlamentariska demokratin fanns det andra alternativ för att utforma en ny typ av stat. Ett sådant alternativ var den sovjetiska formen av kommunism, som utlovade ett jämlikt samhälle på socialistisk grund och hotade Europas traditionella eliter med arbetarrevolution. Sovjetunionen var i själva verket inget jämlikt samhälle, utan utvecklades till en diktatur, men utanför Sovjet framstod landet ändå under lång tid som ett idealsamhälle för arbetarklassen.

Ett annat alternativ var fascismen och nazismen, vilka betonade vikten av individens underordning under en enväldig härskare samt den egna gruppens, nationens eller rasens överlägsenhet. Fascismen och nazismen förhärligade våld och konflikter mellan grupper av människor. Dessa ideologier fick särskilt starkt fäste i länder som förlorat första världskriget (Tyskland) eller ansåg att de missgynnats av det (Italien).

– Möjligheten till välfärdsstater: För att klara världskrigets påfrestningar tog staterna kontroll över ekonomin och styrde om produktionen från konsumtionsvaror till krigsmateriel och livsmedel. När kriget var över fanns möjligheten att fortsätta ha en stark statlig kontroll över ekonomin, och därmed styra produktion och handel på olika sätt. Detta kunde användas för att förbättra levnadsstandarden för de fattigaste i landet.  En stat som fungerade på det sättet kom att kallas för en välfärdsstat.

– Nationernas Förbund: Internationellt sett ville segrarna i första världskriget försöka förhindra att ett nytt förödande storkrig bröt ut. Därför bildades Nationernas Förbund (NF), en organisation som var till för att lösa konflikter mellan stater innan det blev krig. Nationernas förbund kom att domineras av Storbritannien och Frankrike. Inledningsvis fick länder som Tyskland och Sovjetunionen inte vara med.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.