Den industriella revolutionen i Sverige

Redan i början av 1800-talet började Sverige påverkas av den industriella revolutionen i England. Denna påverkan tog flera olika uttryck. Genom industriella metoder kunde Storbritannien börja producera järn av högre kvalitet och i större mängd än något annat land. Detta drabbade den svenska järnindustrin, som tidigare varit en av Europas främsta, hårt.  Efter en krisperiod lyckades dock de svenska järnbruken organisera om sig och effektivisera produktionen, även om järnproduktionen aldrig mer blev så dominerande som den en gång varit.

Efterfrågan på Sveriges andra stora råvara, trä, bara ökade. I England fanns nästan ingen skog, så britterna behövde importera trä, framför allt för att bygga nya hus i de snabbt växande städerna. Sverige blev en av de viktigaste leverantörerna av trä, och följden för Sveriges del blev att en mäktig sågverksindustri växte fram, först i Västsverige på 1850-talet och sedan i Norrland. Göteborg fick en viktig position som centrum för trähandeln med Storbritannien. Sågverksarbetarna fick svårt att hävda sig mot bolagen, och fick därför extremt dåliga bostads- och löneförhållanden.

 

Järnvägar och verkstäder

Det verkliga tecknet på industrialisering var byggandet av järnvägar. I Sverige kom det igång på 1850-talet.  Järnvägsbyggen gjordes dels av staten, som ville bygga ut landets infrastruktur för att förbättra ekonomin, och dels av privata företag som såg en möjlighet att tjäna pengar på verksamheten. Som chef för statens järnvägsprogram utsågs Nils Ericson, bror till den svensk-amerikanska uppfinnaren John Ericsson.

Med järnvägarnas utbyggnad kunde andra industrier växa fram. Dit hörde en verkstadsindustri för maskintillverkning, som utvecklades på 1870-talet i de gamla verkstadsorterna Huskvarna, Eskilstuna och Motala.  Med tiden blev verkstadsindustrin alltmer specialiserad, och industrier kunde växa upp baserade på nya uppfinningar. Hit hörde LM Ericsson (telefonen), Asea (olika elektriska uppfinningar), Bofors (Alfred Nobels sprängämnen), SKF (Sven Wingqvists kullager) och AGA (Gustaf Daléns gasackumulator).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.