Svenska uppslagsböcker om afrikaner

Bakgrund

Den europeiska kulturen genomströmmades under 1800-talet av en mycket kraftig rasism, som levde kvar långt in på 1900-talet. Denna rasism ansågs ofta ha en vetenskaplig grund, och fungerade som en given utgångspunkt för dåtidens forskare.

Här nedan får du textutdrag ur två olika svenska uppslagsböcker. Det första utdraget kommer ur Nordisk familjebok, som gavs ut 1904-1926. Det andra uppdraget kommer från Svensk uppslagsbok, som gavs ut 1963. I båda fallen kommer textutdragen från artikeln i boken med rubriken ”Neger” eller ”Negrer”, européernas traditionella nedsättande beteckning på svarta afrikaner.

– Innan du läser, fundera på vad en uppslagsbok är till för. Vilka skriver uppslagsböcker, och vilka är de tilltänkta läsarna? Om du själv använder en uppslagsbok, vad använder du den till?

– Läs texterna.

– Vad säger textutdragen om svarta afrikaner?

– Finns det några likheter eller skillnader i de två texternas beskrivning av svarta afrikaner? Vilka då i så fall?

– Vad kan skillnaderna bero på?

– Vad säger dessa textutdrag om svenskars syn på svarta afrikaner under 1900-talet?

– Finns några av dessa tankar kvar idag? Var och i vilken form i så fall?

Ur Nordisk familjebok (1904-1926):

I psykiskt hänseende kan negern sägas i allmänhet stå på barnets ståndpunkt med i regel klen begåfning och liflig fantasi. Han är glad och obekymrad, ehuru stundom skenbart allvarlig; han saknar kraft och uthållighet, hänger sig åt ögonblickets ingifvelser och snabbt växlande stämningar samt är mycket känslig med utprägladt sinne för det komiska. Han är vidare i besittning af ett rikt inre lif, kan stundom visa prof på utpräglad vänskaplighet, men ter sig i regel skygg, misstänksam och i saknad af hvarje spår af barmhärtighet och medkänsla.

Om negerns objektiva känslor: kärlek, vänskap, förtroende, tacksamhet o. d., ha vi dock. svårt att uttala oss, då negerns sinnesriktning är så grundolika européens. Negern är modig på sitt sätt: han undflyr helst faran, men bragt i trångmål, kämpar han till sista andedraget.

Om negerns sedliga ståndpunkt är det äfven svårt att fälla ett omdöme. Det är nämligen träffande anmärkt, att negern i sedligt afseende snarare kan sägas sakna moral än vara omoralisk. I intellektuellt hänseende står negerrasen enligt etnografernas samstämmiga mening under de kaukasiska, mongoliska, malajiska och amerikanska raserna.

Texten är hämtad ifrån: http://runeberg.org/nfbs/0412.html

 

Ur Svensk uppslagsbok (1963):

Negrer (fra. nègre, ital. och spa. negro, av lat. nig’er, svart), benämning på den mörka, vanl. hög­växta befolkningen i Afrika från Sudan till Syd­afrika och dess genom slavhandel till andra världs­delar överförda medl. och dessas avkomlingar.

/…/

Inflytanden från högre stående folk gjor­de sig gällande, och odling av säd och boskaps­skötsel infördes

/…/

N. känna allmänt järn­framställningen men torde i motsats till somliga forskares åsikt ej självständigt uppfunnit denna utan lärt den först relativt sent.

/…/

De svartas känsla för rytm är mycket stor, men det är den i Amerika bland slavarna framvuxna och av de vitas påverkade musik som haft betydelse för oss. Eljest ha n. icke i allm. varit självstän­diga kulturbärare utan mest byggt på införda kul­turelement. Någon större statsbildande förmåga ha de i allm. ej haft. De under främmande på­verkan uppståndna negerrikena ha icke haft var­aktighet.

3 reaktioner på ”Svenska uppslagsböcker om afrikaner”

  1. Tyvärr så finns det här strukturella rasismen kvar, även om det inte finns som textform så bemöter väldigt många personer från Afrika med mera på liknande sett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *