Del 1: Samtida svenskt pressmaterial

Källa A: Den första skildringen av maratonloppet finner vi i form av ett brev från spelen till Göteborgs-posten den 23 juli. Bakom brevet stod med största sannolikhet Eric Lemming som ingick i den svenska OS-truppen. Enligt den kortfattade rapporten hade loppet genomförts i ”en förskräcklig hetta”. 17 man hade deltagit varav endast 7 nått målet. Segrare var Michel Théato på 2 timmar 47 minuter och 37 sekunder. Vidare meddelas helt kort att ”3:dje man var Fast, Sverige.”

Källa B: l Ny tidning för idrott finns den 26 juli följande notis om loppet. Det framgår inte var tidningen hämtat sina uppgifter.

”Marathonlöpningen … var ej utan framgång för svenskarna, i det att Ernst Fast, medlem av Djurs­holms 1K och f n bosatt i Paris, inkom som tredje man, ensam om betyget ”god kondition”. En längre del av löpningen låg Fast först, men sedan han hade oturen att slinta på en starkt vattnad väg och skada ena benet, förlorade han terräng allt mer.”

Källa C: I tidskriften Nordiskt Idrottslivs nummer den 14 augusti ger Tore Blom en skildring av maratonloppet. Också Tore Blom tillhörde den svenska truppen. Samma dag som loppet gick av stapeln deltog han i höjdhoppstävlingarna vid Racings Clubs bana – som också var start- och målplats för maraton. Så här skriver han:

”Medan dessa tävlingar föregick … travade marathon­löparna i sitt anletes svett 40 kilometer över Paris stenlagda, brännheta gator… Ernst Fast var med, åtföljd av en automobildroska och fem cyklister. Se­dan de löpt i nära två timmar fick vi underrättelsen, att svensken låg först. De första tre milen ledde han, ja ett tag låg han hela två kilometer före andre man. Men slutligen blev hettan honom övermäktig, så han kas­tade sig bredvid vägen och ville uppgiva tävlingen. Endast med böner och tårar lyckades en landsman nere i Paris … förmå honom att fortsätta loppet. Men då hade redan två fransmän gått förbi honom. Fast kom in som tredje man med krafter i behåll, under det att övriga, halvdöda, stupade, så fort de kommit över mållinjen.”

Källa D: I tidskriften Start hittar vi ett referat av loppet först den 30 november. Var tidningen hämtat sina uppgifter är oklart.

”Starten skedde vid ”Racing Club de France’s” bana och räknade 13 deltagare, fem fransmän, tre engelsmän och två svenskar varav Ernst Fast var den ende av de utländska deltagarna som kunde … uppta kampen med fransmännen. Tyvärr överskattade Fast sina krafter, halvvägs till målet var han betydligt före sina medtävlare, men då var också det mesta av krafterna slut och två fransmän lyckades passera honom. Fjärde man använde mer än en timme mer än Fast att löpa distansen. Hade Fast bättre hushållit med sina krafter är det troligt att han blivit nummer ett, nu fick han nöja sig med tredje plats.”

Källa E: Den sista svenska rapporten från loppet finner vi i Ny tidning för Idrott som i sitt julnummer 1900 ger följande version:

”… den deltagande svensken var nära att vinna … och hade ofelbart gjort det, om han inte hade tagit miste på vägen och därigenom förlängt densamma med flera kilometer…”

Också här saknas uppgifter om tidningens källa.

Uppgifter

Vad säger varje källa om loppet?

Hur förklarar varje källa att Fast tappade ledningen?

Vilken är den troligaste förklaringen? Varför?

2 reaktioner på ”Del 1: Samtida svenskt pressmaterial”

  1. Min lärare har kopierat exakt allt du skrivit om detta ämne. Är det okej eller inte? Han visar nämligen ingenstans vart han själv hämtat sin källa, vilket skulle vara ifrån dig.
    Är han skyldig för plagiat? Vi har nämligen lärt oss att man aldrig får använda sig av en annans text om författaren inte gett sitt medgivande.

    MVH Rebecka Rönnbäck

Lämna ett svar till Rebecka Rönnbäck Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.