Nederländernas självständighetsförklaring

På 1500-talet hörde det som idag är Nederländerna till det Habsburgska imperiet, där Spanien var den dominerande makten. Många i Nederländerna övergick dock till protestantism, vilket skapade religiösa strider mellan den spanska kungen och de nederländska provinserna. De ekonomiskt starka nederländska handelsmännen ogillade också att de beskattades av kungen av Spanien, som använde skatterna för sina egna ändamål. På 1560-talet utbröt öppna strider mellan spansktrogna trupper och icke-spansktrogna. Denna situation ledde till att de nederländska provinserna slöt unionen i Utrecht 1579. Två år senare, 1581, utropade de sin självständighet från Spanien. Habsburgarna accepterade inte Nederländernas självständighet förrän 1648.

Här kan du läsa om Nederländernas historia 

Utdrag ur Unionen i Utrech 1579

De nederländska provinserna har kommit överens om att för evig tid ingå en förening, som vore de en enda stat. De skall inte på något sätt låta sig skiljas. Dock skall ingen provins härigenom lida skada ifråga om privilegier eller andra rättigheter.

De nämnda provinserna skall bistå varandra med liv, gods och blod mot allt övervåld, som kan komma att drabba dem från den spanske konungens sida, likgiltigt om våldet drabbar en hel provins, ett stånd, en stad eller en enskild medlem.

De nämnda provinserna skall också bistå varandra mot andra herrar, länder eller städer, som tillfogar dem skada och orätt.

De nödvändiga försvarsutgifterna skall täckas med särskilda skatter på vin, öl, mjöl, salt, guld- och silvertyger, siden och bomullstyger, boskap och åkermark liksom genom en avgift vid försäljning av slaktdjur, hästar och oxar. De kungliga domänerna kan användas till samma ändamål.

Såväl gränsstäder som andra orter kan i nödfall tvingas ta emot soldater för det gemensamma försvaret. Kostnaderna för detta skall dock betalas av alla provinserna gemensamt.

Endast alla provinserna tillsammans kan besluta om när fred skall slutas eller nya skatter påläggas. I andra saker gäller, att majoriteten får fälla utslaget. Om provinserna inte kan enas i frågor, som rör krig, fred eller skatter, så skall saken hänskjutas till provinsernas ståthållare. Denne kan sedan välja opartiska medhjälpare och parterna har sedan bara att foga sig i deras beslut.

Ingen provins har rätt att utan bundsförvanternas godkännande ingå förbindelser med andra utomstående furstar och länder. Denna bestämmelse gäller också för varje enskild stad eller medlem i en provins.

Vad myntväsendet beträffar, skall provinserna gemensamt fatta beslut, som sedan inte kan ändras av någon enskild provins.

Vad gudstjänsten beträffar, så har Holland och Zeeland rätt att ordna för sig efter eget omdöme. De andra provinserna har att rätta sig efter den religionsfred, som de nederländska ständerna ingått på inrådan av ärkehertig Matthias av Österrike. De skall också utfärda sådana bestämmelser, att var och en medborgare erhåller full religionsfrihet.

De förbundna provinserna har skyldighet att efter kallelse skicka fullmäktige till Utrecht för att besluta i gemensamma angelägenheter. Vid dessa möten skall beslut fattas antingen enhälligt eller med majoritet. De som till äventyrs inte mött upp vid förhandlingarna, skall ändå vara skyldiga att lyda besluten.

 

Utdrag ur Nederländska självständighetsförklaringen 1581

Folket är inte till för härskarens skull, utan härskaren är till för folket. Ty utan folk skulle det inte finnas någon härskare. Han är till för att regera över undersåtarna med rättvisa. Han skall älska dem som en fader sina barn och styra dem som en herde styr sin hjord.

Behandlar han sitt folk i stället som slavar, då upphör han att vara furste och är blott en tyrann. Undersåtarna har rätt att efter lagligt beslut av ständerna avsätta härskaren, om ingen annan utväg finns och de inte längre i sin nöd kan påräkna hjälp från honom.

Med religionen som förevändning har konungen av Spanien försökt att införa en tyrannisk styrelse och inte tagit notis om några böner från vårt land. Han har angripit våra privilegier, och han har brutit sin ed till oss.

Därför förklarar vi nu konungen av Spanien förlustig varje rätt till Nederländerna. Vi löser härmed alla ämbetsmän, herrar, vasaller och enskilda invånare från den trohetsed, som de en gång svurit konungen av Spanien. Vi förbjuder alla ämbetsmän att hädanefter bruka sagde konungs namn, titel eller sigill och bjuder dem i stället att avlägga en ny ed till oss, med innehåll att vara oss trogna mot konungen av Spanien och alla hans anhängare.

Utdragen är tagna ur Källor till historien 1 av Göran graninger och Sven Tägil (Lund 1966)

Hela självständighetsförklaringen finns på Internet modern history sourcebook:

http://www.fordham.edu/halsall/mod/1581dutch.asp

 

Några saker att fundera över gällande dessa dokument:

Vilka rättigheter och skyldigheter ger fördraget i Utrecht till provinserna?

Hur beskriver självständighetsförklaringen förhållandet mellan kung och undersåtar?

Hur motiverar Nederländerna att de gör sig självständiga från den spanska kungen?

Vad säger dokumenten om religion? Vad menas med ”full religionsfrihet” i dessa dokument?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.